Drömmar om lyxkonsumtion

Badrummet ur ett fågelperspektiv.

Nyligen tog jag itu med en syssla jag skjutit upp länge. Det vill säga noggrann städning av badrummet en aktivitet som inkluderar att ta bort badkarsfronten, damma ovanför torkskåpet, rensa golvbrunnen och skrubba kakelväggen. Badrummet  - i synnerhet plastmattan med sina skavanker - tycks aldrig bli riktigt rent. Ständigt ligger det en hinna av damm på badkarskanten. Kaklet får inget lyster. Den - av de tidigare ägarna - övermålade våtrumstapeten är inte slät och samlar också damm. Det är frekvent stopp i vasken för att de tidigare ägarna målat över den del som det är tänkt att en ska kunna skruva av för att tömma röret från skräp (och jag inte tagit tag i att köpa nytt rör eller en vaskpropp som saknas).

Egentligen är badrummet och alla dess komponenter funktionsdugligt trots diverse skavanker. Jag tror att allt är originalupplaga från 1989 och borde hålla ett bra tag till. Men, ändå pockar en önskan renovering. Lyxkonsumtionsdrömmar skulle en kunna kalla det. Skulle jag få ett långsiktigt jobb i denna stad kommer jag att bo kvar i min lägenhet eftersom jag stormtrivs i den. Jag misstänker att jag i så fall kommer att lockas att investera (ett mer praktiskt och rationellt ord än "konsumera") i en badrumsförbättring. Jag vill ha lättskötta och hygieniska ytor. En extra vask för handtvätt. En snålspolande toalett. En energisnål tvättmaskin. Ett snyggare badrumsskåp utan lysrör på upphällningen. Kanske till och med ersätta badkaret med en dusch för att minska vattenförbrukningen.

På något sätt försöker jag motivera dessa önskningar med att göra badrummet mer resurssnålt. Fast det samtidigt kommer att kräva nya resurser. Samtidigt vet jag att plastmattan bör fixas till så att det inte uppstår fuktskador. Så jag samlar uppenbarligen argument till ett motivera en renovering. Vilka hållbarhetsargument har ni emot en eventuell renovering? (Förutom den ekonomiska då. För jag kommer nog behöva spara i mååååånga år  till ett sådant projekt.)