Att avsluta ett långvarigt förhållande
![]() |
En gammal och en ny relation. |
De flesta företagen bryr sig säkert föga lite om mig som individ, de vill ha kunder som genererar vinst åt dem. Mitt lilla bidrag märks knappast inte när de redovisar sina vinster. Att byta bank hade säkert givit mig ekonomiska fördelar, men uppenbarligen har jag varit motsatsen till proaktiv när det gäller att förhandla lån med olika banker. Två gånger har jag faktiskt försökt. Ena gången var bankmannen väldigt entusiastisk men återkom aldrig med ett lånelöfte och att jaga någon för att bli kund kändes inte aktuellt. Andra gången var jag för nära arbetslösheten för att den nya banken skulle vilja bevilja en låneflytt.
Förr - i alla fall när man hör äldre generationer prata - tycks det ha varit viktigt att vara lojal med ett parti, ett fackförbund och en matvarukedja. Idag verkar den medvetna medborgaren och konsumenten vara någon som är aktiv, jämför, ställer krav och flyttar vidare. Inom konsumtionssektorn förekommer kundklubbar, stämpelkort och identitetsanspelningar genom särskilda varumärken som metoder att knyta kunden till företaget på längre sikt. Men är det en ömsesidig relation? Vilken betydelse har egentligen kontinuitet och relationer i de här sammanhangen?
Min gamla mobiloperatör beklagade inte att jag gjorde slut med dem. De försökte inte få mig att stanna kvar i förhållandet genom att lova guld och gröna skogar, inte heller ett bättre abonnemang. Kanske tyckte till och med de att det var hälsosamt för mig att jag gick vidare. Mister de en, står dem tusen åter.
Men mobilnumret, det behöll jag!
Kommentarer
Vad gäller försäkringsbolag och telecomföretag, så har jag bytt så många gånger att jag just nu är "lojal" mot de jag har av ren trötthet.
Lycka till med den nya mobiloperatören!
Försäkringsbolag har jag alltid inbillat mig är bra att vara lojala mot av långtids-bonus. men det kanske bara är vad de vill vi ska tro?