Här och var i Berlin står partier kvar av Berlinmuren för att minnas den separationstiden mellan öst och väst. Den största delen av de över 4 milen mur har dock raserats. En murdelar har blivit konstverk eller minnesmärken på andra ställen än just vid den tidigare gränsen. Några har dessutom omvandlat muren till mindre bitar för att sälja till turister.
 |
| Bitar av muren till salu. |
Jag har funderat en del på detta fenomen sedan mitt besök i staden. Visst kan kommodifieringen (ungefär: göra något som tidigare inte varit till salu till något med värde på marknaden) av kommunismens lämningar ses som en vinstmarkör av ett kapitalistiskt samhälle. Men om vi lämnar detta därhän och funderar kring själva muren som souvenir. Flera bitar hävdas komma från en särskild del av muren, t.ex. en känd målning. Ifall det är äkta eller inte kan sannolikt diskuteras (
The Local har en artikel om murrelikerna).
 |
| Del av Berlinmuren (East Side Gallery) som ännu står. |
Kanske är det känslan av att hålla eller äga en bit historia som möjliggör kommersialiseringen av en politisk barriär. Det autentiska är kanske inte det viktigaste så länge ägaren tror på dess äkthet och betydelse. Berlinmuren, månsten och helgonreliker kan vara äkta vara i begränsad (nåja...) upplaga. Eller endast en bit cement, sten eller människoben med en etikett på. Berättelsen runt föremålet bidrar till dess monetära och sociala värde. Även om biten i sig är fejk, är berättelsen om muren och rivningen kopplad till en autenticitet genom minnen, känslor och de delar som ännu står i Berlin.
Ingen murbit fick följa med mig hem, att se muren på sin plats var för mig personligen mer värdefullt. Men hur ser ni på souvenir-murbitar? Äger ni en del?
Kommentarer
Vad som ofta glöms är ju att muren inte bara fanns runt Västberlin utan också längs hela gränsen mellan tyskländerna. En gång reste vi från Öst- till Västtyskland - utanför transitvägarna, eftersom pappa hade tillstånd att köra på lite fler vägar än "vanligt västfolk" - och när vi skulle köra över gränsen var jag för första gången rädd. Jag var kanske elva år och vi hade kört längs med gränsen en bit och den där grå skyhöga muren ringlade sig som en mask längs landskapet. Ingenmansland var såklart inte lika stort längs hela gränsen och just här var det fri sikt till muren. Jag drar såklart paralleller till Västbanken och muren Israel vill bygga, och muren Trump vill bygga mot Mexico. Jag tycker det är ett förkastligt sätt att hålla människor åtskilda och jag hoppas hoppas verkligen att några fler murar mellan länder och folk inte kommer att byggas. Att spara och sälja bitar av muren känns idag lite förmätet. Jag undrar om det kan finnas en en gnutta äkthet kvar i de cementklumpar som nu säljs!? Särskilt de med färg på borde väl gått åt ganska kvickt tänker jag? Nu är det snart trettio år sen de första bitarna berlinmur gick att ha i sitt hem...
Som kuriosa så var min pappa, av en ren slump, faktiskt i Berlin just de dagarna när muren föll. Vilket dygn att minnas. Helt ofattbart! Jag har bara varit i Berlin ett par gånger efter 1989 men nu har vi pratat om att åka dig så många gånger och i så många år att det nog får bli att vi bokar en resa snart!
Hittade denna gamla tråd. Jag har, någon stans fortfarande kvar en del av muren, med graffiti, från mitt arbetsbesök i Berlin 1989. En gråmulen dag i november 1989 så hackade vi loss några bitar av muren med hammare som fått låna av våra affärskollegor på Beuth Verlag. Det gick fortfarande vakter med K-pistar på muren men efter noga övervägande och att vi hörde fler som hackade i muren utan att vakterna gjorde något, så då vågade vi också. Vi fick, även om det var svårt att komma åt i skarvarna av cementblocken, med oss några bitar med "grus" men också någon lite större bit med just grafftti. Detta har inget mer värde för mig än just ett mycket spännande affärsbesök. Men dom ligger garaget, kanske är det värt något?