Människan och hummern

Kan humrar vara spännande, undrar kanske du just nu efter ha läst inläggets rubrik. Innan jag hade hört etnologen Simon Ekström hålla ett föredrag om humrar för några års sedan var min relation med humrar obefintlig. Ska jag vara ärlig är min kontakt med all sorts skaldjur enbart i undvikande syfte, de är en potentiell källa till kraftig allergisk reaktion som jag hittills nu inte velat utsätta mig för. Men Ekström fick humrarna att verka så fascinerande så när hans bok Humrarna och evigheten: Kulturhistoriska essäer om konsumtion, begär och död (Makadam, 2017) nyligen kom kände jag ett behov av att läsa den. Och sällan har jag varit så fastslukad i en bok om ett ämne jag egentligen inte har haft ett intresse för!

Ekström tar läsaren genom olika platser och sammanhang där humrar befunnit och befinner sig. Genom överklassens lyxiga middagsbjudningar, via fiskelägen, till sexualiserade humrar, konst, djuraktivism, död och satir. Forskningsmaterialet är typiskt etnologiskt: allt är av intressen. Från grevinnan Wilhelmina von Hallwyls kvitton till bildgoogling, familjeanekdoter, Salvador Dalís konstverk och marknadsföringsmaterial. I elva kapitel - rikt illustrerade med bilder - redogör han för oväntade ställen där humrarna dyker upp och vad de gör där. Genom hummern berättar han människans kulturhistoria och på ett väldigt lättläst och välskrivet sätt. Jag hade kunnat sluka elva hummer-kapitel till!

Så gott folk - även om ni aldrig ätit en hummer så rekommenderar jag denna sommarläsning!

Apropå hummer så såg jag nyligen filmen The Lobster (finns på Netflix) och den var nog en av de mest märkliga filmer jag sett på länge (möjligen i konkurrens med danska Frygtelig Lykkelig). Det är en brittisk bisarr dystopisk "komedi" om en tid där den som inte lyckas finna en partner tvingas att bli ett djur. Vilket djur får personen dock välja själv. Singlar behöver dock dö på direkten, det finns etablissemang som ger dig chansen att hitta "den rätta", eller kanske snarare den du har något gemensamt med.