Bortglömd äganderätt?

Dagens fråga: Efter hur lång tid och hur många påminnelser kan man betrakta något kvarglömt som sitt eget?

Okej, ni ska få ett konkret exempel. För några år sedan tog några bekanta vänligt med sig lite glöggkoppar till en tillställning hos mig. Av någon anledning tog de inte med dem hem igen, utan skulle hämta dem vid ett senare tillfälle. Detta skedde aldrig och idag har vi inte längre någon kontakt. Kontakten dog liksom ut, kanske dels för att jag gick ur ett socialt medier. Och jag vet att jag påminde om de där kopparna vid några tillfällen och att de till och med glömt bort kopparna vid en av påminnelserna.

Det har nu troligen gått fyra år och kopparna har stått på en hylla och samlat damm i en ugnsform som de fraktade hit muggarna i. En analys av dammet kan säkert ge ett mer specifikt datum än min uppskattning. Det har i alla fall passerat några jular och det har inte inkommit någon efterlysning av glöggmuggarna eller ugnsformen. Kan jag helt enkelt använda dem som om de vore mina nu? Hur långt sträcker sig mitt ansvar för det här porslinet?