Konserverad barndom: Rockisar

Då och då inser jag att jag sparat på märkliga saker men som jag ändå inte riktigt kan göra mig av med. Som de här två suddigummina föreställande två (av fyra?) Från Hemglass "Rockisar". Rockisar (eller rock-isar) var någon form av isglass på pinne. Antagligen har de hängt kvar sedan början av 90-talet. Jag skulle kunna kasta dem utan att sakna suddisarna, men en del av mig tycker att det är kul att ha konserverat en del av min barndom, eller i alla fall kommersiella representationer av tiden jag växte upp i.

Har ni några konserverade barndomsögonblick eller tidsanda?

Kommentarer

ullrika sa…
Jaaa! Gamla pynt (små björnar i porslin och liknande som jag samlade på) och små smurfer hittade jag i en låda, och dagböcker... men dom sistnämnda åkte faktiskt till dumpen (dvs skroten) när vi fick en vattenskada i källaren i somras :)
ullrika sa…
Jaaa! Gamla pynt (små björnar i porslin och liknande som jag samlade på) och små smurfer hittade jag i en låda, och dagböcker... men dom sistnämnda åkte faktiskt till dumpen (dvs skroten) när vi fick en vattenskada i källaren i somras :)

ps. kommentaren försvann när jag försökte publicera den så jag gör ett nytt försök. du får städa om det var så att den kom fram första gången!
Matilda sa…
Ullrika >> Jag tror att jag ställt in en spärr så att kommentarer på inlägg som är äldre än ca 2 veckor måste förhandsgranskas innan publicering (för att sålla bort spam).
Åh, alla dessa samlingar man hade som barn. Att samla skapade någon mening (alternativ skapade en känsla av rikedom?)
ullrika sa…
Ah, jamendåså! Trodde jag gjort nåt fel eller att min uppkoppling bråkade med mig :)

Vilken smart konklusion du gjort som kopplar samlingarna till känslan av rikedom! Så har jag inte alls tänkt men nu när jag läste det fick jag en riktig jaaa-upplevelse. Jag har bara tänkt att vi mänskor är små hamstrar som gillar att samla på oss all möjlig bröte som vi sen har svårt att skilja oss från, men din analys är mycket bättre (och trevligare!!