Hej i skogen

Jag tycker det är rätt fridfullt och mysigt att gå eller springa i "skogen" i närheten av där jag bor. Ja, det är väl inte riktigt en skog länge, men det är ett ganska stort trädområde med fina stigar. Ut i stora skogen vågar jag mig nog inte själv, för bara i det här området har jag mååånga gånger (trots att jag har gps-baserad karta framför mig) valt fel stig och hamnat på andra ställen än planerat. För eller senare kommer man ut till den ena eller den andra vägen, så helt vilse kommer jag ju inte. En stor del av den här "skogen" kommer de så småningom att ta bort för att kunna bygga ett stort bostadsområde, vilket är sorgligt.

Något jag tänkte på idag är hur människor ofta hälsar när man möts i skogen på en stig. Människor som inte känner varandra. Första gången det hände mig var jag övertygad om att det var en annan som spelade samma gps-spel som mig (Turf) eftersom det var i en "zon". Vem skulle annars ha anledning att säga hej till mig där? Det var det dock inte och fler människor har hälsat på mig efter det. Unga som gamla. Det händer aldrig längs grusvägen som går längs skogen, utan bara inne i skogen. Jag finner det lite fascinerande att en plats eller miljö kan förändra människors ageranden. Att säga hej till en främling man möter på trottoaren i stan är suspekt, men inne i skogen är det inget konstigt. Det är lite mystiskt det där.