Att läsa Sara Danius

Litteraturvetenskap har länge varit abstrakt för mig. På gymnasiet förstod jag inte vitsen med att överanalysera texter för att hitta ett underliggande dolt lager, det vill säga vad jag då associerade litteraturvetenskapen med. Ändå hade jag en idé om att jag skulle läsa kurser i barn- och ungdomslitteratur när jag skulle börja universitetet. Troligen för att få en anledning att faktiskt läsa klassikerna inom fältet. Men kurstillfället blev inställt och istället blev det studier i drama.
Ett försök att illustrera omslagsbilden och titeln - Husmoderns död.
Ni kanske tror det var senaste årets dokusåpa - eller man kanske säger realityshow numera - med den Svenska Akademien som ledde mig till Danius verk, men det var faktiskt en bok om hummer som fick mig nyfiken på essän Husmoderns död: Bonniers kokbok 1960-2010. Och plötsligt satt jag med antologin Husmoderns död och andra texter (2014). Texterna berör olika litteraturvetenskapliga områden. Danius djupdyker och jämför olika klassiska verk och texterna knyts oftast ihop stilfullt precis när man börjar fundera var texten egentligen hamnat. Jag ler lite förtjust när hon vandrar runt på Södermalm för att hitta någon som vet vem Tomas Tranströmer är. Och när hon tar sig an socker med avstamp i sin egen arbetslivserfarenhet på ett konditori på Vallhallavägen.

Drygt en tredjedel in i boken börjar jag undra var kvinnorna är, manliga författare lyfts fram i kapitel efter kapitel. En formulering får mig att fundera på Walter Benjamin och undrar ifall han kommer göra ett besök. Som en händelse (?) är nästkommande kapitel just Walter Benjamin och barndomens Berlin. Strax därpå, efter en text om Freuds fallstudier, så kliver kvinnorna in i boken ledda av Jane Austen (en av få nämnda författare jag faktiskt har läst).

Danius gör mig nyfiken på flera epos i tegelstensformat. Hon har dock inte lyckats övertygat mig att läsa dem. Jag är fortfarande bränd efter ha lockats till att läsa Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt efter att ha lyssnat på humorradioprogrammet Hej domstol! en sommar i början av 2000-talet. Jag kom cirka 50 sidor in i första volymen och var frustrerad av att det aldrig kom någon punkt eller styckesindelning för att kunna ta paus i läsningen.

Ändock får jag lära mig mycket. Inte minst om översättningens ädla konst. Och göra mig medveten om författare jag aldrig tidigare hört talas om. Få mig att önska att jag kunde skriva som författaren. Lära mig om fotografi. Och om Orrefors glasbruk, berättad med avstamp i familjens arvegods. Danius själv identifierar i förordet historisk förändring som den sammansvetsande länken mellan texterna. Och nog är det förändring som synliggörs, så väl genom historien, i samhället, i modet och i litteraturen.

Kommentarer