Historisk mat på moderna fat: Gunwalls favoritbullar (1948)

Nu har jag fått låna lite fler äldre kokböcker! Jag har hittat några intressanta recept som jag hoppas få testa nu under våren. Det stora mysteriet med detta recept var - vem var Gunwall?

Gunwalls favoritbullar

Gunwalls (eller möjligen Gunvalds) favoritbulle till lässtund.

1 kg grahamsmjöl
4 kkp (6 dl) vetemjöl
4 kkp (6 d) mjölk
1/4 kg margarin eller mindre (jag använde smör)
3 kkp (4,5 dl) farinsocker
2 tsk bakpulver blandat med hjorthonsalt (jag blandade med lite bikarbonat istället)
"Ganska mycket kardemumma ger god smak"
Äpple i små tärningar eller äpplemos (jag använde äpple)

Hur degen ska sammanblandas ges ingen indikation, men jag förmodar att det är alla torrvaror först och sedan på med vätskan. Margarinet ska troligen skäras i småbitar och röras ner (går snabbare med elvisp med degkrokar). Degen blev något kletig, men jag tror det ska vara så.

Degen.

Degen ska delas upp i cirka 25 bullar som kavlas ut (eller plattas ut i handen). Fyll varje degplatta med 1 tsk äppeltärningar eller äpplemos. Vik över kanterna. Instruktionen att "grädda i rätt varm ugn omkr. 20 minuter" omsatte jag till 200°.

Platta ut och lägg på fyllning, vik därefter ihop.

Färdiggräddade bullar.

Omdöme och förbättringspotential: Bullarna blev ganska tunga. Söta och goda för all del, men lite väl söta för min smak. Frågan är om jag skulle ha haft dem i ugnen längre. Jag tror att det med fördel går att minska på farinsockret rejält och servera med smör till.

Reflektion: Vem är då denne Gunwall? Den som googlar på "Gunwall" får ett något skrämmande inredningsförslag... Av döma av kokbokens övriga receptnamn och innehåll är min gissning att det rör någon inom hälsokostbranschen. Efter lite efterforskningar så tror jag att det kan vara Gunvald Håkansson, redaktionssekreterare på tidningen Frisksport, möjligen finns det dessutom ett släktskap till en av de som bidragit till boken (se nedan). Det verkar inte ha varit så noga med v och w på den tiden, eller om det var ett l eller d...

Nymald kardemumma i bullarna tillför verkligen en lyxig smak! Men det är något med de vegetariska kokböckerna och kryddor. I tillägget till den tredje upplagan går det att läsa: "Vällagad vegetarisk kost tar inte skada av ett förnuftigt kryddande. Kryddorna skall givetvis användas i minsta möjliga utsträckning och gärna uteslutas för dem som helt vunnits för råkosten."

***

Receptet är hämtat ur Gröna kokboken av Vera Lindgren. Versionen jag utgått från är 3:e utökade upplagan från 1948 utgiven av Litteraturförlaget. Första upplagan kom 1943 och det blev minst fyra. Priset för boken var 3:75 kronor, vilket motsvarar ca 76 kronor i dagens penningvärde (Källa: Edvinsson & Söderberg 2011).

Vera har haft hjälp av Greta Håkansson, Therése Stamer och Lennart Varodell. Enligt inledningen är kokboken ett resultat av Svenska Frisksportsförbundets stockholmsavdelning som hade matlagningskurser i vegetarisk kost 1942. Vera Lindgren beskrivs som medlem av förbundets näringskommitté, Greta Håkansson var "husmodersredaktris" på tidningen Frisksport och Lennart Warodell näringsledare i förbundet.Therése Stamer hade ett hälsohem "Pension Bakkely" (vilket i en dansk källa beskrivs mer som en hushållningsskola) utanför Köpenhamn och beskrivs som "en av pionjärerna av denna kost".

Blogginlägget är en del av min serie Historisk mat på moderna fat där jag testar olika historiska recept, primärt från första halvan av 1900-talet. En stor del av experimentet handlar om att reflektera kring dåtidens och dagens måltider och matkultur. Du hittar alla recept samlade under etiketten Historisk mat på moderna fat.