Historisk mat på moderna fat: Sellerihackies med makaroner (1948)

Återigen har jag lockats av namnet på maträtten. Denna gång passade det dessutom extra bra eftersom vi hade både rotselleri och massa lök liggande.

Sellerihackies med makaroner

Sellerihackies med makaroner (och falafel).

500 gram lök, hackad
350 gram selleri, grovriven
olja, smör eller margarin till stekning
paprika
vegetabilisk buljong
vatten
makaroner
riven ost

Löken bryns i "rätt mycket" matlagningsfett, sellerin tillsätts och får brynas till den är genomhet. Sedan hälls kokande vatten ("helst grönsaks- eller potatisvatten") över och får småputtra tills det har kokat.

Lök och selleri brynes.
Selleri- och lökblandningen smaksätts med paprika (alltså paprikapulver) och buljongtärning/-pulver.
Kokvatten, paprika och buljongpulver har strötts över.
Vid servering läggs sellerin på ena halvan av tallriken och på andra sidan makaroner som toppas med riven ost. Receptet föreslår garnering med grönt och eventuellt tomater.

Omdöme och förbättringspotential: Om vi nu bortser från att jag använde tre sorters lök och tömde skafferiet och "smokey paprika" - vilket säkert påverkade smaken något - så är det här ett recept med potential. Jag medger, jag var skeptisk till mängden lök, men det var godare än vad jag trodde. Sambon äter det gärna igen, meddelar han. Jag tror att receptet med enkelhet går att förändra utifrån vilken rotsak du råkar ha hemma: morötter, kålrot... Överlag är receptet enkelt och billigt. Kryddningen går så klart att variera efter preferens.

Reflektion: Jag tänkte att "hackies" kanske var något amerikanskt, inte minst eftersom receptet föreslår ost på makaronerna. Men på amerikansk engelska betyder hackies tydligen taxiförare. Kanske är det helt enkelt bara ett sätt att säga att maten är hackad. Ordet verkar inte särskilt utbrett, jag hittar inte heller något recept med detta namn.

***

Receptet är hämtat ur Gröna kokboken av Vera Lindgren. Versionen jag utgått från är 3:e utökade upplagan från 1948 utgiven av Litteraturförlaget. Första upplagan kom 1943 och det blev minst fyra. Priset för boken var 3:75 kronor, vilket motsvarar ca 76 kronor i dagens penningvärde (Källa: Edvinsson & Söderberg 2011).

Vera har haft hjälp av Greta Håkansson, Therése Stamer och Lennart Varodell. Enligt inledningen är kokboken ett resultat av Svenska Frisksportsförbundets stockholmsavdelning som hade matlagningskurser i vegetarisk kost 1942. Vera Lindgren beskrivs som medlem av förbundets näringskommitté, Greta Håkansson var "husmodersredaktris" på tidningen Frisksport och Lennart Warodell näringsledare i förbundet.Therése Stamer hade ett hälsohem "Pension Bakkely" (vilket i en dansk källa beskrivs mer som en hushållningsskola) utanför Köpenhamn och beskrivs som "en av pionjärerna av denna kost".

Blogginlägget är en del av min serie Historisk mat på moderna fat där jag testar olika historiska recept, primärt från första halvan av 1900-talet. En stor del av experimentet handlar om att reflektera kring dåtidens och dagens måltider och matkultur. Du hittar alla recept samlade under etiketten Historisk mat på moderna fat.

Kommentarer