Historisk mat på moderna fat: Sellerigratin med svamp (1941)

i hade en väldigt stor rotselleri över från någon middag vilket fick mig att bläddra efter ett sellerirecept bland mina äldre kokböcker. Det blev helt enkelt en gratäng

Sellerigratin med svamp (4 personer)

Sellerigratin (eller sellerigratäng)

2 medelstora rotselleri
vatten och salt till kokning
1 msk smör eller annat matfett
1 liter färsk eller 1/4 liter konserverad svamp (jag använde färska champinjoner)
2 msk vetemjöl
1/2 liter mjölk (och sellerispad)
salt
vitpeppar
socker
1 msk stötbröd (ströbröd)

Skala sellerirötterna och koka dem mjuka i lättsaltat vatten. Spara lite av vattnet. Låt rinna av och svalna något. Skär sedan i skivor. Smörj en ugnsform och lägg i skivorna.

Ansa svampen och skär i små bitar. Fräs i smöret tills svampspadet har kokat in. Strö över mjölet och späd med mjölk och sellerispad (jag tolkar att det tillsammans blir en halv liter vätska som tillsätts). Låt stuvningen koka några minuter och smaksätt med kryddorna (dvs salt, vitpeppar och socker). Den ska visst vara ganska tunn.

Stuvning av svamp pågår.

 Häll stuvningen över sellerin. Strö lite ströbröd över och sätt in i "het ugn" för att få färg. En ungefärlig angivelse är 200° och 10-15 minuter beroende på egen preferens, gratängen är som redan tillagad

Sellerigratin - här serverad med sallad, smörgåsgurka och svarvinbärsgelé.

Omdöme och förbättringspotential: Gratängen är visserligen god men behöver dels lite kryddning och dels någon sidorätt (t.ex. en kotlett, potatis eller vegobullar). Definitionen "medelstora" är ju lagom diffus. Jag hade 875 gram rotselleri vilket nog var för mycket med tanke på att receptet föreslår att det går att byta ut sellerin mot jordärtskockor och då behövs bara drygt 300 gram. Ta den svamp du gillar eller har hemma. Sambon föreslår att man tillsätter svartpeppar (socker kan uteslutas helt) och kanske toppar gratängen med lite riven ost.

* * *

Receptet är hämtat ut Dyrtidsmat (1941) en receptsamling utgiven av Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala vid P. A. Nordstedt & söners förslag i Stockholm. Samlingen tycks ha getts ut i minst ytterligare tre upplagor innan andra världskrigets slut. Förordet riktar sig till de "som sträva efter att uppfylla statsmyndigheternas uppmaning att sänka standarden när det gäller matfrågan". Priset var då 2 kronor, vilket motsvarar ca 47 kronor i dagens penningvärde (Källa: Edvinsson & Söderberg 2011).

Blogginlägget är en del av min serie Historisk mat på moderna fat där jag testar olika historiska recept, primärt från första halvan av 1900-talet. En stor del av experimentet handlar om att reflektera kring dåtidens och dagens måltider och matkultur. Du hittar alla recept samlade under etiketten Historisk mat på moderna fat.