Historisk mat på moderna fat: Rönnbärsmos (1941)

Minns ni bären som blev över från rönnbärsdrickan? Nu kommer dessa till användning!

Rönnbärsmos (rönnbärsmarmelad)

 

Rönnbärsmos som rönnbärsmarmelad.

ca 1 1/2 liter rönnbär
1 kg äpple eller morötter (jag använde äpple)
Vatten
Socker

Jag använde som sagt överblivna bär från saftkok. Färska bär kan troligen användas, men behöver sannolikt beredas först.

Skala och dela äpplen/morötter i lagom bitar. Ta fram en stor gryta och väg den, notera vikten. Blanda med rönnbären i grytan. 

Blanda bären med äpple (alternativt morötter).

Tillsätt lite vatten (jag använde 2 dl, jag tror hälften räcker). Koka mjukt. Därefter passeras eller males massan, men det går också bra att ta fram en stavmixer. Väg nu mos och gryta, dra bort vikten för grytan och dela därefter summan på två. Den siffra du får fram motsvarar mängden socker du ska tillsätta. Blanda i sockert i moset.

Koka upp moset igen och låt koka i cirka 15 minuter. Häll upp i burkar. Det kanske ter sig något rinnigt, men likt lingonsylt så kommer det att få en mer fast form när det svalnat.

Mos på burk.

Enligt kokboken är moset" mycket hållbart, det har frisk smak och är lämpligt att använda som marmelad eller till frukostgröten".

Omdöme och förbättringspotential: Rönnbärsmoset har en fin färg. För mig är det här är ny smak att vänja mig vid. Som marmelad funkar moset bra, men jag föredrar tunna lager. Jag skulle beskriva det som en "vuxen smak", tänk er apelsinmarmelad med fruktskal. Än bättre blir moset tillsammans med kex och ost - då balanseras smaken riktigt bra! Till och med sambon tyckte att det var gott då! Och ett par som vi gav bort en burk till gjorde en "tävling" med lingonmarmeladen som de verkligen gillade, och då vann (!) rönnbärsmarmeladen!

* * *

Receptet är hämtat ut Dyrtidsmat (1941) en receptsamling utgiven av Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala vid P. A. Nordstedt & söners förslag i Stockholm. Samlingen tycks ha getts ut i minst ytterligare tre upplagor innan andra världskrigets slut. Förordet riktar sig till de "som sträva efter att uppfylla statsmyndigheternas uppmaning att sänka standarden när det gäller matfrågan". Priset var då 2 kronor, vilket motsvarar ca 47 kronor i dagens penningvärde (Källa: Edvinsson & Söderberg 2011).

Blogginlägget är en del av min serie Historisk mat på moderna fat där jag testar olika historiska recept, primärt från första halvan av 1900-talet. En stor del av experimentet handlar om att reflektera kring dåtidens och dagens måltider och matkultur. Du hittar alla recept samlade under etiketten Historisk mat på moderna fat.