Som barn minns jag att jag testade äta stora fina nypon färska. De såg så goda ut, men var fyllda med massa (mindre goda) frön. Därefter har min nyponkonsumtion främst bestått av färdigblandad nyponsoppa eller motsvarigheten gjord på pulver köpt i affären. I år har jag dock torkat nypon för första gången och ska testa ett äldre recept så småningom. Men när jag ändå hade tillgång till färska nypon passade jag på att göra en liten inläggning. Med liten menar jag en åttondel av nedanstående recept.
Nyponsallad
 |
Nyponsallad på burk.
|
2 liter nypon
8 dl vatten
1 1/2 dl ättika (jag använde 24 %)
7 st kryddnejlikor
1 bit kanel på 8 cm
Socker
 |
| Nypon. |
Receptet förordar stora och mogna nypon, frusna nypon kan visst ge en finare smak. De nypon jag fått tag i tillhör visst en äldre sort och är betydligt mindre än de nypon man kanske i första hand tänker på. Nyponen snoppas, halveras och urkärnas (görs enkelt med en liten sked). En tunn lag kokas av socker, vatten, ättika och kryddor. Kokboken anger dock inte alls socker i ingredienslistan så detta var lite knepigt. Av döma av liknande recept i samma bok så verkar drygt 3/4 av nyponens vikt vara rimligt.
Lägg i nyponen i lagen och låt koka max 2-3 minuter. Salladen ska därefter hällas upp (oklart i vad, men jag förmodar en burk eller kruka) och få kallna.
 |
Nyponen ska bara koka väldigt kort tillsammans med lagen.
|
Receptet förordar att servera nyponsalladen tillsammans med stekta kötträtter.
 |
Nyponsallad till makaroner och vego-bullar.
|
Omdöme och förbättringspotential: Det här är ett kul och annorlunda middagstillbehör. Eftersom mängden socker inte är specificerad är det svårt att veta hur söt den faktiskt ska vara. Ättikan ger den ju en lite "rivig" smak, men jag tyckte nog att det blev en bra balans. Möjligen känns det som ett lite "juligt" recept på grund av kanelstången. Gissningsvis får salladen lite olika smak utifrån vilken sorts nypon som används.
Eftersom salladen ligger i lag tänker jag att den är hållbar ett tag, men det är väl som det mesta att hållbarheten avtar snabbare efter burken öppnats. Jag har förvarat min i kylskåp. Jag förstår rekommendationen att servera till kötträtter, men de fungerade finfint även till vegetariska "köttbullar".
Reflektion: När jag bläddrat i tidningar från andra världskriget har jag sett hur skribenter uppmuntrat husmödrar att ta till vara de c-vitaminsrika nyponen eftersom kriget gjorde andra varor svårtillgängliga. Det är ändå märkligt att nypon, utöver nyponsoppa, används så lite i vår matkultur när de är så lättillgängliga. Kanske för att det är lite bry med att ta vara på dem.
***
Receptet är hämtat ur Kajsas kokbok: Kokbok för lanthushåll utarbetad
av Karin Fransén och Astrid Knudsen (1937, 12:e upplagan). Kokboken är
utgiven av Lantbrukssällskapets tidskrifts A.-B. Boken kostade då 3:50
kr vilket i dagens penningvärde motsvarar ca 112 kr
(källa: Edvinsson & Söderberg 2011). Som kuriosa kan det nämnas att första upplagan kom ut 1935 och utkommit i minst 26 upplagor till och med 1988. Karin Maria Oskara
Elisabet Fransén var utbildad skolkökslärarinna och publicerade under många år recept i Jordbrukarnas föreningsblad under signaturen Kajsa. Mer om Karin Fransén går att läsa i Svenska män och kvinnor: Biografisk uppslagsbok och i en artikel på LRF.
Blogginlägget är en del av min serie Historisk mat på moderna fat där
jag testar olika historiska recept, primärt från första halvan av
1900-talet. En stor del av experimentet handlar om att reflektera kring
dåtidens och dagens måltider och matkultur. Du hittar alla recept
samlade under etiketten Historisk mat på moderna fat.
Kommentarer