Munskyddspåverkan

Jag kan tycka det är fascinerande hur vi människor agerar och vad som får oss att göra vissa saker eller bete oss på ett visst sätt. Väldigt ofta gör vi saker i förhållande till vad andra människor gör, utan att reflektera över det.

Vi kan ju ta det här med munskydd som exempel. Det är väl ganska vedertaget att vi i Sverige inte använt munskydd i samma utsträckning som många andra länder i vår närregion, det har som mest varit en rekommendation att ha det på kollektivtrafik och där trängsel inte går att undvika. Munskydd har här inte riktigt fått genomslag som en åtgärd att minska smittspridningen, att använda ett har och är mest frivilligt. Själv har jag mest använt det när jag varit i (mat-)butiken eller åkt tåg. Med omikron-varianten har jag blivit mer aktsam, tror jag i alla fall.

Nyligen hade jag undervisning som skulle ske på plats. Då jag själv behövde resa och skulle möta flera (om än små) grupper valde jag att ha munskydd på. I salen fanns både handsprit och munskydd tillgängligt för studenterna om de önskade. Som sagt, allt är frivilligt, men vi har som ansvar att genomföra undervisningen så smittsäkert som möjligt.

Egentligen spelar det ingen roll att det har med jobbet att göra, det är inte de enskilda individerna som är intressanta i sammanhanget, utan hur människor påverkar varandra i grupp. I alla följande scenarios kom jag till lokalen med munskydd på. Följande hände i olika grupperna:

1. Ingen satte på sig munskydd. Dock tog en av deltagarna upp frågan i ett annat sammanhang och reflekterade över självklarheten att sätta på sig ett skydd i kollektivtrafiken i relation till detta sammanhang.

2. De två första som kom in i salen satte på sig munskydd. De som kom in senare tittade på de närvarande och tog därefter (med viss osäkerhet) munskydd.

3. Den första som kom in tog ett munskydd men satte inte på det. Efterföljande personer tog inget munskydd.

4. En person hade anlänt före mig och hade redan munskydd på. De som kom efter det tog även de (med viss osäkert) munskydd.

Givetvis går det inte att dra några definitiva slutsatser, men jag kan ju reflektera över att jag i sammanhanget inte ansågs som någon auktoritet eller trendsättare. Däremot tycktes allt hänga på hur de första personerna på plats agerade, deras medstudenter och möjligen vänner. Att komma in sist i rummet och sätta på munskydd när ingen annan hade verkade helt enkelt inte vara ett alternativ. Självfallet kan det finnas massor av psykologiska anledningar bakom, jag bygger detta resonemang rent på egna observationer och spekulationer.

Min spekulativa slutsats landar någonstans i att jag tror vi har större benägenhet att göra vissa saker, såsom att ta på sig munskydd eller agera mer klimatsmart, om någon i vår omgivning som vi har en särskild relation till, som vi ser upp till, eller som besitter visst socialt kapital, gör det före oss. Att sticka ut är inte något vi gör med enkelhet, det är lättare att "pejla" omgivningen och agera utifrån vad andra gör. Människan är allt en social varelse.

Kommentarer