Historisk mat på moderna fat: Hastkrans (1946)
Innan jag redogör för receptet behöver vi reda ut det här med "jästpulver". Det närmsta jag kommit en definition är från SAOB:
pulver avsett att vid bakning ersätta jäst; bakpulver (...) Bikarbonat och soda, blandade med något surt salt, ex. surt vinsyradt kalium (cremor tartari) eller surt fosforsyradt kalcium, samt vanligen litet fri vinsyra, utgöra den verksamma beståndsdelen i de s. k. bak- eller jästpulvren. (Källa: SAOB)
Jag tolkar det således som att jästpulver inte är detsamma som torrjäst, utan mer som bakpulver.
Hastkrans
 |
| Hastkrans. |
275 gram mjöl
4 tsk (strukna) jästpulver (jag använde bakpulver)
1/2 tsk kardemumma
1 liten knivsudd salt
50 gram smör eller margarin
1 dl (rågad) socker
1dl mjölk och äggfärg (jag uteslöt äggfärgen)
Till pensling: mjölk eller vatten
Till garnering: pärlsocker
Eventuellt smör, socker och kanel för fyllning
Rör smör och socker i fem minuter (med elvisp borde det gå snabbare). Tillsätt mjölk - mjölken kommer inte att gå in i smeten, men det gör ingenting. Blanda mjöl, jästpulver/bakpulver, kardemumma och salt separat och rör ner. Degen behöver inte arbetas särskilt mycket.
Nu finns två alternativ:
1) Kavla ut degen likt när man gör kanelbullar. Bred på smör och strö över socker och kanel (alternativt gör en blandning av smör, kanel och socker som breds på den utkavlade degen). Rulla ihop, forma till en ring och klipp till en krans.
 |
| Kavla ut, strö ut och rulla ihop som om du gjorde kanelbullar. |
2) Som vardagsalternativ föreslås att rulla ut degen till en 4 cm tjock längd som görs till en krans och därefter klipps.
 |
| Rund krans. |
 |
| Kransen ska sedan klippas på något vis. Jag försökte titta på videos på nätet men fick det inte lika snyggt. Å andra sidan så såg jag på vanliga vetedegskransar och den degen har ju en annan stuns i sig än denna. |
 |
| Dags för fika! |
Omdöme och förbättringspotential: Det här var verkligen ett recept som gick snabbt att tillaga! En riktigt vetelängd gjord på jäst är förstås det allra godaste, men detta är ett gott alternativ. Det blir alltså inte en fluffig vetekrans, utan något mer kompakt. Konsistensen blir lite torr och smulig, men som nybakad är den ändå saftig. Det går förstås att bre på mer smör, socker och kanel i fyllningen än vad jag gjorde, det är bara att anpassa efter smak och plånbok. Jag missade dock att lägga den i en bakduk för avsvalning. Det är sött och gott fikabröd, passar troligen bra till te och kaffe. Mycket enkelt och snabbt att tillaga.
Reflektioner: Bakpulver och denna sorts recept har troligtvis underlättat mycket för kvinnor (det var ju främst kvinnorna som ansvarade för matlagning och bakning förr) som förväntades att trolla fram något till kaffet när det kom oväntade gäster.
Receptet är hämtat ur Margaretas kokbok: 350 recept jämte råd och anvisningar om god och billig mat utarbetad
av Gunda Nilsson (upplaga från 1946). Priset var då 2:50 kronor
exklusive moms, vilket i dagens penningvärde ca 55 kronor (Källa: Edvinsson & Söderberg 2011).
Första
upplagan utkom 1942 under andra världskriget och i förordet går att
läsa att författaren tagit hänsyn till ransonerade varor som man behövde
vara aktsam med. Gunda uppges ha varit skolkökslärarinna vid
Hushållsskolan Margareta på Norrmalmstorg (i Citypalatset)i Stockholm.
Det fanns flera Margaretaskolor, den första öppnade 1905 i Norrköping av
Hanna Lindmark.
Jag har tyvärr inte lyckats få fram mycket mer om Gunda, men vid senare
upplagor heter hon Gunda Nilsson-Lagerholm vilket indikerar ett
giftermål i skiftet mellan 1950-60-tal.
Blogginlägget är en del av min serie Historisk mat på moderna fat där jag testar olika historiska recept, primärt från första halvan av 1900-talet. En stor del av experimentet handlar om att reflektera kring dåtidens och dagens måltider och matkultur. Du hittar alla recept samlade under etiketten Historisk mat på moderna fat.
Kommentarer