Historiskt mysterium: Om postslang

Mysteriet denna gång är kanske inte enbart själva mysteriet i sig, utan det som skrivs i artikelns sista mening.

Posttjänsteman sänkte säcken

Från DN:s Smålandsredaktion

EKSJÖ, måndag.

    Mysteriet med den postsäck som under veckohelgen påträffades sänkt i sjön Sommen norr om Eksjö löstes inte under den fortsatta utredningen på måndagen. Utredningen har dock övertagits av postverket, vilket tyder på att affären på ansvarigt håll betecknas som ett internt postärende och att någon utomstående inte är inblandad.
    Det var några sommargäster som i lördags hittade postsäcken i sjön. Den låg på en mycket otillfänglig plats och polisen måste använda motorbåt för att bärga den. Tf postmästare Arne Melin i Eksjö förklarar att mysteriet ännu inte är löst men att man inom postverket räknar med att kunna klara upp affären inom de närmaste dagarna. Säcken innehöll i huvudsak tidningar och reklamtryck – endast ett fåtal vanliga brev och inga värdeförsändelser fanns med.
    Av allt att döma är man mest böjd för att tro att säcken med innehåll kastats bort av någon postanställd, dvs att den blivit vad som på postspråk kallas "saltad". (Dagens Nyheter 1963-07-30)

Förvisso väcker hela förfarandet med avyttringen av säcken en hel del frågor. Varför göra sig så stort besvär att sänka säcken mitt i en sjö? Om det måhända skulle vara en protest mot att behöva dela ut breven så verkar det något omständligt. Hela det projektet lär ju ha tagit mer tid än att dela ut posten i säcken.

Jag brukar ju lyfta min tidigare "karriär" inom postväsendet, vilket förvisso var betydligt senare än tidpunkten artikeln rapporterar om. Men begreppet "saltad" var helt ny för mig. Jag är inte ens säker på att jag förstår innebörden. Det tycks ju vara något helt annat än en "saltad nota".

Jag söker förklaringar med hjälp av SAOB och hittar en möjlig, och kanske ganska bokstavlig, förklaring:

(numera bl. tillf.) doppa (ngt) i saltvatten; äv. refl., om person (jfr γ): bada i saltvatten. Efter att ha saltat och styrkt mig i hafvet, ett par veckor, far jag till NewYork. Bremer NVerld. 2: 113 (1853). Herre Gud, en liten anka från östgötaslätten, som fått vingarna litet saltade nere vid Marstrand och Lysekil. Ullman FlickÄra 119 (1909; i bild, med tanke på badortsliv). (Källa: SAOB)

 Men skulle det då innebära att posttjänstemän hade en vana av att kasta säckar i vatten? En annan möjlig tolkning:

med avs. på muntlig l. skriftlig framställning o. d. (jfr β, γ): göra intresseväckande l. stimulerande, i sht med hjälp av spirituella infall l. elaka anmärkningar o. kritik; sätta piff på; pigga upp /.../
med avs. på skämt l. kritik o. d.: göra bitande l. elak; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: bitande, skarp, besk; satirisk, elak; /.../
(numera bl. tillf.) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om sanning: bitter, besk; obehaglig. /.../
med avs. på nöje l. glädje o. d.: förstöra, spoliera; förta; grumla; äv. i uttr. salta på ng (Källa: SAOB)

Ovan citat är egentligen flera olika snarlika definitioner. Men de indikerar att salta kan vara någon form av skadeglädje där man förstår något med flit. Kanske finns det någon postiljon där ute som kan bidra med andra förklaringar?