Husmoderskunskap: Adoption

Husmoderslexikonet innehåller allehanda information om familj och hemliv. Således inte märkligt att uppslagsordet adoption finns med. Detta uppslag på tre sidor berör alla tänkbara praktikaliteter som gällde om adoption, t.ex. lagar, ansökning, arvsfrågan, upphävning m.m. Vi får lära oss att 1952 krävdes det att den som vill adoptera måste ha fyllt 25 år och vara myndig (dvs inte omyndighetsförklarad). Den som är gift kunde inte heller adoptera utan att maken/makan var delaktig i adoptionen. Det framgår också att en del barnavårdsnämnder inte tyckte adoption var lämplig om åldersskillnad mellan barn och vuxen var mer än 40 år. Skribenten är tydlig med att adoptionen inte ska hemlighållas för barnet

Ett avsnitt finner jag dock otroligt magstarkt:

Vilka passar som adoptivbarn?

    För den som vill ta ett adoptivbarn, kan alla önskemål, om man så vill, uttryckas i en enda sats: barnet bör vara friskt. Detta skall då innefatta fysisk och psykisk hälsa. Nu existerar visserligen inte någon magisk metod som garanterar förhoppningarnas uppfyllande. Däremot är det möjligt att beträffande vissa barn påvisa att det med stor sannolikhet och ibland säkert föreligger risk för att adoptivföräldrarnas önskemål ej blir verklighet; det tilltänkta adoptivbarnets ärftlighetsförhållanden är ibland sådana, att den sakkunnige måste avråda från adoption.
    Den risk barnet löper att i framtiden bli sjukt, speciellt att få psykiska åkommor, bedömes endast av läkare med nödig kunskap i medicinsk ärftlighetslära. Särskilt i fråga om intellektuell undermålighet, epilepsi, sinnessjukdomar och sådan ->psykopati, som tar sig uttryck i kriminalitet, kan det ur ärftlighetssynpunkt finnas risker, som blott den sakkunnige förmår bedöma. I Danmark och Amerika avgörs adoptionsärenden regelmässigt efter anlitande av medicinsk specialkunskap. I Sverige kan man ännu så länge inte förhindra, att ett barn blir adopterat, trots hopad ärftlighet inom släkten beträffande de nämnda åkommorna. Troligen kommer man även hos oss så småningom att fastslå samhällets skyldighet att för blivande adoptivföräldrar klargöra barnets möjliga utveckling. Tills vidare måste våra socialarbetare ständigt söka inpränta denna regel: Tala alltid med sakkunnig läkare, innan ni tar ett adoptivbarn! (Svenskt husmoderslexikon 1952)

Avsnittet får mig att tänka på filmatiseringen av Astrid Lindgrens Rasmus på luffen, där de tilltänkta fosterföräldrarna valde fritt från barnhemsbarnen. Men också på tidigare medierapportering om adoption och hur det gått till. Jag finner det märkligt ändå att det diskuterades ärftlighet i relation till risker för sjukdomar och kriminalitet. Det ställdes (ställs?) högre krav på adopterade barn att vara felfria än på föräldrar som planerar ett biologiskt barn. Förvisso kan vi idag i större grad beräkna risker med att vissa ärftliga sjukdomar, men skulle ett barn med epilepsi eller större risk för depression eller annan diagnos berövas möjligheten till en förhoppningsvis trygg uppväxt?

Om du adoption avråddes, vad hände med dessa barn? Tänkte man att deras liv skulle bli bättre på någon anstalt? Handlade det i så fall enbart om adoptivföräldrarnas bästa och inte barnens?

Många frågor alltså. Husmoderskunskapen var långt ifrån opolitisk.

* * *

Källa: Svenskt husmoderslexikon: Uppslagsbok för hem och familj i tre band från 1952 (5:e upplagan, utgiven av Medéns). Huvudredaktörer är Anna Schenström (f.d. föreståndarinna vid Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala), Vera Diurson (chef för Aktiv Hushållning) och Anna Lisa Söderholm (programtjänsteman i Radiotjänst för sociala frågor). Genom Libris kan jag spåra att det åtminstone kommit en upplaga 1949 och att 12:e upplagan (och troligen sista) utgavs 1963-64 i fyra volymer.

Inlägget är en del av min bloggserie Husmoderskunskap om vad det var för kunskap som en husmoder kunde tänkas söka och ha nytta av. Inte för att jag förespråkar att hemmafruideal eller stereotypa könsroller, men utav genuin nyfikenhet för vad det var för kunskaper som sågs som nödvändiga.  Utifrån ett nutidsperspektiv kan säkert en hel del kunskaper kan vara nyttiga i relation till krisberedskap, hållbarhet och ekonomi oavsett om man är man eller kvinna.