Historiskt mysterium: Svårigheten att gå på eller av ett färdmedel

I den brittiska journalisten Michael Booths bok The almost nearly perfect people (2014), om den föreställda nordiska/skandinaviska utopin, upprörs författaren av svenskarnas svårigheter att vänta på de avstigande innan folk stiger på tåget. Jag har själv fascinerats över dessa ringar som de som vill med tåget gör på perrongen runt dörrarna. Men samtidigt tycker jag ändå att de flesta - även om de inte nödvändigtvis ger utrymme för de avstigande att komma av - inväntar innan de går på.

Följande insändare kanske ändå pekar på att detta med att vilja snabbt och först upp på tåget, spårvagnen eller bussen ändå inte är ett nytt fenomen. Kanske har det länge funnits någon form av kulturell tävling att vara först ombord (alternativt en kollektiv rädsla för att inte hinna med). Notera dock att insändaren varit  "nödgad" att åka kollektivt, vilket i sig indikerar ett delvis motvilligt måste.

Striden om spårvägsplatserna.

    Som jag den sista tiden nödgats begagna spårvagnarna mer än förr, har jag därvid gjort en sorglig erfarenhet om damerna i Stockholm. Vid öfvergång från en linje till en annan trängas och knuffas de för att först inkomma i vagnen.
    Det är ej fråga om den arbetsklädda kvinnan – nej eleganta s. k. fina damer, både äldre och yngre, de äro de mest hänsynslösa i sitt uppförande. Jag har sett herrar föraktfullt småleende betrakta dessa fina damers framfart.
    Det skulle intressera mig få höra en främlings reflektioner – ej blefve de smickrande för oss Stockholmsdamer.
    Min mening med dessa rader är blott att uppmana vederbörande till själfrannsakan och bättring.

Infödd stockholmska. (Svenska Dagbladet 1905-02-21)

Insändaren i sig innehåller många lager av föreställningar om klass och genus. Inte minst att "fina damer" inte borde vara hänsynslösa, utan självreflekterande. Hur brevskrivaren själv positionerar sig klassmässigt är något svårt att avgöra. Men trängas, det anses inte vara okej för en dam (men möjligen för arbetarkvinnor). Huruvida män trängde sig alls får vi dessvärre inte veta.