Husmoderskunskap: Barnbjudning

 

Att anordna barnkalas idag tycks vara ett stort och ofta dyrt projekt. Men hur gjorde man förr? Uppslagsordet barnbjudning i Svenskt husmoderslexikon ger oss lite historisk kontext till dagens ståhej på lekland.

Det faller sig väl numera fullkomligt naturligt i de flesta familjer att barnen en eller annan gång om året skall få ha en alldeles egen fest. Ekonomiska skäl behöver också sällan stå i vägen för förverkligandet av planerna på en barnbjudning. Särskilt när det gäller barn i åldern 3 till 10 år blir mången gång den enklaste och billigast arrangerade tillställningen också den mest lyckade. Huvudsaken är att ungarna får känna att festen är deras och att det är de som är huvudpersonerna.
    De vanligaste formerna för barnbjudningar utgör väl julgransplundringen och födelsedagskalaset, vilket sistnämnda med fördel anordnas på annan dag än den egentliga födelsedagen. Detta av två skäl: gästerna behöver inte känna sig tvungna att uppvakta med presenter, och födelsedagsbarnet slipper släppa till sina eventuella nyvunna ägodelar, som just den dagen brukar vara särskilt kära och svåra att dela med sig av. (Svenskt husmoderslexikon 1952)

Slutsatsen av denna introducerande text är alltså att barnkalas inte behöver kosta mycket, de behöver inte vara på födelsedagen och de behöver inte innebära att barnet få presenter. Därefter följer ett antal tips och råd som jag valt att summera i punktform:

  • Bjud in till kalas genom telefonsamtal - eller med ett trevligt kort.
  • Åtta barn är en lagom mängd för ett "ordinärt hem".
  • Barnen ska vara "vettigt klädda", gärna lite fint men oömma och lättvättade kläder är att föredra.
  • Låt barnet hjälpa till med förberedelserna, t.ex. dekorera och duka. Låt barnet få använda sin uppfinningsrikedom (men dämpa denna ibland).
  • Saft, bullar och kakor är den idealiska matsedeln. Tårta om det är riktigt festligt.
  • Undvik choklad med vispgrädde - med hänsyn till bordsskick och magar.
  • Skissa på ett program i förväg men följ det inte strikt.
  • Efter saften/maten är det fördelaktigt med ringlekar, här behöver de vuxna ta ledarrollen.
  • När stämningen är god, kan barnen få leka själva och de vuxna ta en kaffepaus.
  • Fiskdamm, gottpåsutdelning och mer lekar och dansar "ger behagliga avbrott i den improviserade leken".
  • Kalaset får gärna avrundas med en lugn lek eller en sagostund.

Nu har jag inga barn själv att testa detta upplägg på. Men det är kanske någon annan som kan tänka sig att genomföra en barnbjudning i 1950-talstappning för att testa om upplägget håller idag? Jag är särskilt nyfiken på det där med att arrangera "Små grodorna" i en liten lägenhet och avsluta med sagostund, ifall det får barnen att glömma allt som har med paddor och datorer att göra.

* * *

Källa: Svenskt husmoderslexikon: Uppslagsbok för hem och familj i tre band från 1952 (5:e upplagan, utgiven av Medéns). Huvudredaktörer är Anna Schenström (f.d. föreståndarinna vid Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala), Vera Diurson (chef för Aktiv Hushållning) och Anna Lisa Söderholm (programtjänsteman i Radiotjänst för sociala frågor). Genom Libris kan jag spåra att det åtminstone kommit en upplaga 1949 och att 12:e upplagan (och troligen sista) utgavs 1963-64 i fyra volymer.

Inlägget är en del av min bloggserie Husmoderskunskap om vad det var för kunskap som en husmoder kunde tänkas söka och ha nytta av. Inte för att jag förespråkar att hemmafruideal eller stereotypa könsroller, men utav genuin nyfikenhet för vad det var för kunskaper som sågs som nödvändiga.  Utifrån ett nutidsperspektiv kan säkert en hel del kunskaper kan vara nyttiga i relation till krisberedskap, hållbarhet och ekonomi oavsett om man är man eller kvinna.

Kommentarer

Ungefär så hade vi väl kalasen på 90-talet med. Fast barn gillar att klä upp sig så de var ofta väldigt finklädda. Att dämpa uppfinningsrikedomen är ju tråkigt, låta dem leva ut sin kreativitet är ju bättre. Korv & hamburgare var menyn, och sen tårta. Kakor var inget för våra barn i af. Idag undrar jag som du, om spelen i paddor och telefoner glöms bort under en sagostund. Kul att läsa!
Jag tycker att det låter som jättebra tips! Mycket kloka saker där. Ungefär så jag ordnade kalas för mina barn när de var i den åldern. Jag minns att vi hade korv med bröd och efteråt glass. Då var det ganska lätt att släppa mobilen och surfplattan. Det var något kalas, de var kanske lite äldre, då det förekom tv-spel eller att titta på tecknad film.
Matilda sa…
Anna >> Jo jag tycker också att en hel del känns igen från 80/90-talen, men min erfarenhet av barnkalas därefter baseras främst på hörsägen från vänne och kollegor :D

Nilla >> Jag kommer ihåg hur spännande det var att vara hos någon annan. Att se hur de bodde och vilka leksaker som fanns där. Så kanske är det lättare att glömma bort elektroniken när det är annat spännande runt omkring. Och glass går ju alltid hem!
Linda sa…
Ungefär så går det till på kalas hemma hos oss och också hos mina sons kompisar. Min son fyller som tur var år i början av april och då kan man ofta vara utomhus. Vi har en lekplats vid oss och för har vi firat hans födelsedag. Vi börjar hemma och där är det kakor, frukt, pizzabullar, pannkakstårta och saft. Först delas paketen ut. Min son vill alltid leka flaskan pekar på och alla barnen sitter i en ring och min son snurrar flaskan. Det barn flaskan pekar på får ge sin present. Sen går vi ut och där är det lekar som hoppa säck, gå med ett ägg på en sked, kasta ring, limbo och så vidare. Eftersom att vi är på en lekplats är det lätt att barnen själv kan leka om de inte vill göra just en lek. Avslutningsvis ville min son i år ha en pinâta. Att ha kalas på en fredag efter skolan var också en bra idé. Efteråt var barnet helt färdiga och hade en bra avslutning på veckan.
En sak jag reagerar på när jag läser svenska bloggar är att det verkar som att alla barn har väldigt mycket skärmar. Telefoner och spel och sen tv på det. jag tycker att det är lite skrämmande att barn ska ha svårt att slita sig från såna saker. Att de får så mycket tid med skärmar. Så är det inte bland våra vänner och i skolan här. Men det kan ha att göra med att vi valt Waldorfskola för vår son. Där är det lite striktare med mediavanor. Har du skrivit om det (media för barn) någonting? Jag har inte läst på ett tag så jag kan ha missat det.
Matilda sa…
Linda >> Låter som en trevlig kalas-ritual :)
Angående barn och medieanvändning så är det enda jag vet det som diskuteras i media och det jag snappar upp från vänner med barn. Men ja, det tycks ha funnits en ganska stor teknikoptimism i Sverige och att skärmar är vanlig även i förskolemiljöer (om jag förstått det korrekt). Det har på senare tid börjat kritiseras att små barn behöver digital kompetens då det verkar hämmande i andra avseenden. Jag märker ju själv där jag jobbar att yngre personer nästan enbart skriver och läser på skärm och ytterst få skriver för hand (vilket lär gynna lärande).

En teori från min sida är att det är enkelt att ge lite skärmtid för att få lite lugn och ro en stund. Önskan efter egentid är nog stor. Samtidigt som även de vuxna har skärmar framför sig väldigt mycket.
Jenny sa…
Det låter ungefär som barnkalasen vi hade under 80- och 90-talet, fast vi bjöd alltid in hela klassen (runt 20 barn) och hyrde en lokal för kalasen. Alla var finklädda, minns jag. Vi började alltid med tårta (då man sjöng "ja må du leva") följt av öppnandet av presenterna. Sedan var det en massa lekar: de flesta med "pris", d.v.s att den som vann leken fick en inslagen present: vanligtvis en nalle eller något liknande som både pojkar och flickor kunde tänkas tycka om. Ibland kunde priset vara en fin chokladask! Det var många lekar, så de flesta barn vann ett pris! Sedan serverades det korv med bröd och som avslutning hade vi fiskdamm: så att alla barn fick en påse (mamma lade alltid godis OCH en liten leksak i påsarna) precis innan de gick hem. Precis vid dörren när barnen gick hem så delade mamma dessutom ut en ballong i ett snöre till varje barn, så att det skulle "synas att man varit på kalas", haha! Vi hade dessutom alltid ett s.k "gottisbord" där barnen kunde gå och hämta något gott att tugga på när som helst under kalaset. Mamma brukade fylla bordet med saft och skålar med popcorn, kakor och fat med små minismörgåsar. En rolig grej jag minns är att själva ordet för födelsedagsfest ändrades med åldern: i lågstadiet bjöd man på kalas, i mellanstadiet bjöd man på party och i högstadiet bjöd man till fest. Vet inte om det är så än idag? Kanske bara var en stockholmsgrej?
Matilda sa…
Jenny >> Men vilket party-kalas ni hade! När jag var liten så var det främst trädgårdskalas som gällde (är sommarbarn) och jordgubbstårta. Vi var nog enda familjen som inte gav ut godispåsar, det var alltid fruktpåsar (inte så populärt bland de inbjudna barnen ska det poängteras). Intressant det där med förskjutningar i ord också, kalas var nog definitivt något för barn. Men sen kommer jag inte ihåg ifall det var någon skillnad gällande fest och party. Å andra sidan upphörde det där i slutet av mellanstadiet, däromkring kom någon på "tjejträff"....