Panta mera...

Så kom vi äntligen ihåg att ta med pantpåsarna till matbutiken. Eftersom de står längst in i klädkammaren befinner de sig i någon form av perifer minnesvärld. Men nu, fick de alltså följa med till pantmaskinen. Vad tror ni händer då?

Jo, då, vi kom hem med pantkvittot. Vi glömde lämna in det i kassan.* Lämpligt då att vi handlade på andra sidan stan där vi aldrig är...

Nyligen läste jag om en forskningsstudie som visar att ungdomar inte uppfattat pantsystemet till fullo, utan tror att panten fungerar som ett belöningssystem för att man återvinner dem. Samma studie menar därför att burksamlare, inklusive de föreningar som samlar pantburkar för att få ekonomi till föreningar, gör en stor insats för återvinningen.

*Innan jag blev sambo var min pantsamling betydligt mer blygsam och då tryckte jag som standard på gåvo-knappen. När panten numera blir lite större, inser jag att det inte blir så ofta. Det är intressant att det blir så (å andra sidan kan jag skylla på att just pantningen sällan är något jag ansvarar för).