Husmoderskunskap: Bröllop

Uppslagsordet bröllop var överraskande kort. Knappt två sidor om man räknar bort bilderna. Möjligen för att husmodern förväntades redan ha gift sig? Å andra sidan finns även ett uppslag om bröllopsseder, men det får eventuellt bli ett eget inlägg. Nåväl, jag är lite nyfiken på hur 1950-talets bröllop faktiskt var eftersom jag hört många berätta om deras egna bröllop från däromkring som ganska små och enkla.

Bröllop (urspr. med betydelsen "brud-lopp", troligen syftande på tilloppet av gäster och åskådare), betecknar större fest i samband med giftermål.
    Utvecklingen går på detta område, som över huvud taget i umgängeslivet, mot enkelhet. Det finns inte någon "skyldighet" för brudens föräldrar att hålla bröllop. I varje fall bytes den stora lunch- eller middagsmåltiden allt oftare mot en mindre krävande mottagning; denna erbjuder lika rika tillfällen som en middag till tal, kvickhet och poetiska utgjutelser. Där kontrahenterna själva så föredrar, ingår de äktenskap utan några gäster alls och över huvud under enkla former. (Svenskt husmoderslexikon 1952)

Det här med "kvickhet och poetiska utgjutelser" lät spännande. Och "kontrahenterna" lät väldigt formellt för att syfta på de som ingår äktenskap.

Därefter särskiljs på seder kopplade till borgerlig vigsel och kyrklig vigsel. Här blev jag väldigt paff gällande vad som står om den borgerliga:

• Innebär endast förmiddagsbröllop då vigseln på rådhuset sker mitt på dagen.
• Man skickar inga inbjudningskort då seden och utrymmet endast gör det möjligt för bröllopsvittnen och "kontrahenternas närmaste anhöriga".
• Bröllopsmåltiden är vanligen antingen en lunch med vittnena på restaurang, eller lunch eller te hos brudens föräldrar.
• Brudgummen brukar klä sig i "citydress, jacket eller mörk kostym med vit skjorta och svarta skor".
• Bruden har "förmiddagstoalett" (!?), hatt samt brudbukett utan långa band alternativt några blommor på dräkten. (Generell reflektion: varför har inte brudgummen bukett?) 

Detta var allt! De kyrkliga bröllopen hade desto mer detaljerade anvisningar:

Inbjudningar: Skickas 3-5 veckor innan bröllopet. Man kan skicka två sorter, dels till de som ska komma till middagen, dels till de som bjuds till kyrkceremonin. Inbjudan sänds av brudens föräldrar. Gäst som inbjudes till middagen ska svara med kort, eller mer högtidligt genom ett besök till brudens föräldrar (!). Får man bara inbjudan till kyrkan så behövs det tydligen inte svaras på.

Måltiden: Vanligast påstås vara middag på restaurang eller hos brudens föräldrar. Ett alternativ är en enklare bjudning med smårätter (t.ex. sandwiches, bouché, kakor, tårtor, te, kaffe, vin). Särskild ordning gäller vid bordet och då går släktskap före rang.

Klädsel: Mannen ska ha högtidsdräkt och kvinnan vit lång klänning, vita skor, brudslöja och brudkrona.

Talarordning på middagen: En toastmaster håller ordning på talen och påannonserar dessa. Tydligen har inte brudparet några skyldigheter att hålla tal. Följande schema rekommenderas: 

1. Värden (brudens far) hälsar gästerna välkomna
2. Prästens tal till brudparet
3. Brudens far håller tal till paret
4. Brudgummens far håller tal till paret samt tackar brudens föräldrar för allt
5. Släktingar, lärare, gamla vänner, m.fl.
6. Yngste marskalken håller ett tal på vers till tärnorna
7. Yngsta tärnan håller svars-tal till markalken (även detta på vers)
8. Marskalkar (ibland även tärnor) läser eventuella telegram. Skål till frånvarande vänner.
9. Värdinnans kavaljer (brudgummens far) tackar för maten

Efter middagen: Kaffe, förfriskningar och kanske dans. Om aktuellt så ledsagas brudparet av tärnor och marskalkar till avfärden av sin bröllopsresa.

Tackkort: Brudpar skickar tackkort för lysningspresenter och telegram. Bröllopsgäster som var med på middagen skickar tackkort till brudens föräldrar (alternativt annan person som arrangerat bröllopet) inom dagar (lite oklart varför just åtta dagar). Var man bara med vid kyrkovigseln så behöver man inte tacka.

Artikeln innehåller även detaljer kring vem som sitter var i kyrkan, vem som går in i vilken ordning, vem som gör vad, hur bruden ska hantera brudbuketten osv.

Skulle det bli aktuellt så tror jag inte att jag vill ha ett 1950-talsbröllop, det verkar lite för formellt för min smak.

* * *

Källa: Svenskt husmoderslexikon: Uppslagsbok för hem och familj i tre band från 1952 (5:e upplagan, utgiven av Medéns). Huvudredaktörer är Anna Schenström (f.d. föreståndarinna vid Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala), Vera Diurson (chef för Aktiv Hushållning) och Anna Lisa Söderholm (programtjänsteman i Radiotjänst för sociala frågor). Genom Libris kan jag spåra att det åtminstone kommit en upplaga 1949 och att 12:e upplagan (och troligen sista) utgavs 1963-64 i fyra volymer.

Inlägget är en del av min bloggserie Husmoderskunskap om vad det var för kunskap som en husmoder kunde tänkas söka och ha nytta av. Inte för att jag förespråkar att hemmafruideal eller stereotypa könsroller, men utav genuin nyfikenhet för vad det var för kunskaper som sågs som nödvändiga.  Utifrån ett nutidsperspektiv kan säkert en hel del kunskaper kan vara nyttiga i relation till krisberedskap, hållbarhet och ekonomi oavsett om man är man eller kvinna.