Husmoderskunskap: Dammsugare

 

Nu är vi framme vid andra volymen av totalt tre i Svenskt husmoderslexikon. Det är således dags för uppslagsordet dammsugare i vilket vi får veta att denna apparat "är ett av våra värdefullaste maskinella hjälpmedel i hushållet." På denna tid kunde en dammsugare kosta mellan 175-275 kronor, vilket i dagens pengavärde motsvarar drygt 2900-4500 kronor (källa: Edvinsson & Söderberg 2011). 

Det tycks under denna period finnas tre slags typer av dammsugare:

1. Cylindermodellen - den vanligaste. Har slang och glider på golvet under städningen.
2. Handmaskinen - mindre och billigare. Saknar slang och måste bäras runt.
3. Maskin med "motorstativ" - med eller utan slang. Placeras på golvet, har hjul och skaft. Dammpåsen är placerad utanför apparaten.

Innan inköp rekommenderas det att man ska testa dammsugaren - gärna i egna hemmet - så att den uppfyller vissa kvalitetskrav vilka nog kan summeras enligt följande:

God sugförmåga:

• Att det går att dammsuga mattorna med gott resultat utan att arbetsställningen är för jobbig.
  
• Att det går att suga upp sanden under dörrmattan.
• Att det går att dammsuga effektivt under säng och soffa

Hållbarhet.

Lämplig utformning.

• Maskinen är ej för tung utan lätt att transportera runt i hemmet.
• Det går att nå ovanför t.ex. kornischen (nytt ord för mig, men förstår det som att det är listen som sätts över gardinstången), tavlor och klockor.
• Slangen är inte för tung och stel.
• Munnstycket bör vara klätt med gummi så att möbler och paneler inte repas.
  

Bra tillbehör:

• Utrustningen tillåter dammsugning av gardiner, böcker och annat.
   

Därtill så rekommenderas det att "Ljudet får inte vara för starkt eller irriterande, det får inte orsaka radiostörning eller överrösta signaler från telefon och tamburklocka." Här blev jag jättenyfiken - kunde äldre dammsugare störa radiosignalerna i hemmet? En annan märklig sak var följande text:

Förutom ovan omtalade tillbehör, som samtliga användes vid dammsugning, medföljer ofta malmedelsförgasare eller vätskespridare. Härvid begagnar man sig av apparatens förmåga att blås, varför dessa tillbehör anslutes till utblåsningsöppningen. (Svenskt husmoderslexikon 1952)

Betyder det att det var något medel som verkade mot mal? Och hur och när användes vätska samtidigt som uppsugningen av dammet? Är inte vätska och elektricitet farligt ihop?

Efterföljande uppslagsord, Dammsugning, går mer i detalj på hur man rent praktiskt dammsuger, vilket munstycke man ska välja till vilket ändamål, samt generellt om skötsel.

* * *

Källa: Svenskt husmoderslexikon: Uppslagsbok för hem och familj i tre band från 1952 (5:e upplagan, utgiven av Medéns). Huvudredaktörer är Anna Schenström (f.d. föreståndarinna vid Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala), Vera Diurson (chef för Aktiv Hushållning) och Anna Lisa Söderholm (programtjänsteman i Radiotjänst för sociala frågor). Genom Libris kan jag spåra att det åtminstone kommit en upplaga 1949 och att 12:e upplagan (och troligen sista) utgavs 1963-64 i fyra volymer.

Inlägget är en del av min bloggserie Husmoderskunskap om vad det var för kunskap som en husmoder kunde tänkas söka och ha nytta av. Inte för att jag förespråkar att hemmafruideal eller stereotypa könsroller, men utav genuin nyfikenhet för vad det var för kunskaper som sågs som nödvändiga.  Utifrån ett nutidsperspektiv kan säkert en hel del kunskaper kan vara nyttiga i relation till krisberedskap, hållbarhet och ekonomi oavsett om man är man eller kvinna.