Historiskt mysterium: Mysteriet med datorn och tandläkaren

Jag hittade en reklamannons från 1980-talet som jag kände att jag ville dela med mig. Eftersom det är knepigt det här med bildrättigheter så får jag försöka återge den, men om ni har tillgång till antingen DN:s digitala arkiv eller Kungliga bibliotekets tidningsdatabas, kan ni leta fram den själva.

Bilden föreställer en liten person i kostym (man?) stående framför en mycket mycket stor vit dörr. Ovanför finns en vad jag misstänker är en röd lampa (vilden är svart-vit) i stil med vad som är ovanför ett frysrum eller annat rum som behöver ha en varningslampa om något hänt. Eventuellt skulle det kunna vara en kamera också. På dörren sitter en skylt: "Datahall", skrivet med stora bokstäver.

Nedanför bilden följer en stor rubrik och en längre text:

Att använda en dator ska inte kännas som att gå till tandläkaren.

För många är datorn fortfarande stor, komplicerad och mystisk. Men vad annat kan man vänta när man ställer den i specialbyggda hallar, till vilka bara vitklädda experter har företräde.
    Att använda den känns ungefär lika främmande som att gå till tandläkaren. Megabite eller mecealt plus fyra, vad är skillnaden när man ändå inte förstår? (Annons för Wang i Dagens Nyheter 1981-11-02).

Därefter följde en lite tråkigare text om vad datorn kunde göra, fokus tycks ha varit arbetsplatser. Det mest intressanta var att det inte enkom handlade om ordbehandling utan även om kommunikation "till världens bortre ände". Wang  erbjöd även "WangNet, en bredbandig kabel" som möjliggjorde videokonferenser. Det kändes otroligt tidigt med bredband och videomöten. Men så var kanske tekniken i vissa sektorer före den i hemmen?

Men vad säger ni om liknelsen mellan en dator och att gå till en tandläkare?