Husmoderskunskap: DDT

Som jag tidigare varit inne på så är inte all "husmoderskunskap" från 1950-talet särskilt gångbar i dag. Viss kunskap verkar dessutom otroligt farlig. Uppslagsordet DDT synliggör hur tidigare "genialiska" lösningar var just det motsatta.

Då beskrevs skadedjursbekämpningsmedlet DDT (Diklordifenyltrikloretan) med följande ord:

DDT, vars nyttiga (sic!) egenskaper upptäcktes av schweiziska kemister omkring 1940, är ett av våra mest verksamma insektsmedel och samtidigt ett av de för människan mest oskyldiga (sic!). De bör dock hanteras med försiktighet och skall förvaras oåtkomligt för barn. (Svenskt husmoderslexikon 1952)

Förvisso varnas allergiker för att undvika DDT, men det framställs i övrigt som något bra och säkert.

DDT användes för att bekämpa t.ex. tyfus och malaria i tropiska klimat och genererade ett nobelpris i medicin. Numera är DDT förbjudet i många länder. Det associeras med skador på djur. DDT tar sig in i fettvävnaderna och därmed påverkar t.ex. ett djur som äts av ett annat. T.ex. var det en av anledningarna till att havsörnarna höll på att utrotas (källa: Naturvårdsverket). Men det har det också andra konsekvenser. Idag har forskning visat på att bekämpningsmedel såsom DDT kan ge kognitiv påverkan (källa: Forskning.se). I områden där DDT använts för bekämpa malaria har man funnit det i hög koncentration i kvinnors bröstmjölk (källa: Linköpings universitet). DDT kan också finnas i malsäkrat garn, t.ex. i gamla yllefiltar. Kemikalieinspektionen rekommenderar att man inte har sådana ting nära hud eller låta barn få använda dem. Vet man att en filt av ull är behandlad så ska de inte slängas i vanliga soporna utan lämnas in som farligt avfall.

Sammanfattningsvis: Läsaren av lexikonet bör alltså vara särskilt uppmärksam på vissa råd och fakta.

P.S: Apropå DDT och Nobelpriset så berörs detta lite grann i senaste avsnittet av podden Fråga Anders och Måns (avsnitt 92: Lovsångsträsket).

* * *

Källa: Svenskt husmoderslexikon: Uppslagsbok för hem och familj i tre band från 1952 (5:e upplagan, utgiven av Medéns). Huvudredaktörer är Anna Schenström (f.d. föreståndarinna vid Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala), Vera Diurson (chef för Aktiv Hushållning) och Anna Lisa Söderholm (programtjänsteman i Radiotjänst för sociala frågor). Genom Libris kan jag spåra att det åtminstone kommit en upplaga 1949 och att 12:e upplagan (och troligen sista) utgavs 1963-64 i fyra volymer.

Inlägget är en del av min bloggserie Husmoderskunskap om vad det var för kunskap som en husmoder kunde tänkas söka och ha nytta av. Inte för att jag förespråkar att hemmafruideal eller stereotypa könsroller, men utav genuin nyfikenhet för vad det var för kunskaper som sågs som nödvändiga.  Utifrån ett nutidsperspektiv kan säkert en hel del kunskaper kan vara nyttiga i relation till krisberedskap, hållbarhet och ekonomi oavsett om man är man eller kvinna.