Husmoderskunskap: Faddrar
Uppslagsordet Faddrar fick mig att fundera lite över denna sed. Jag vill minnas från grundutbildningen i etnologi att barn gavs flera gudföräldrar med hopp att dessa personers goda egenskaper skulle överföras till barnet. Inte sällan var samma person gudfar/gudmor åt flera barn och befann sig kanske i en högre samhällsposition (källa: mitt minne).
Seden att vid barndop tillkalla dopvittnen torde ha uppkommit ett par hundra år e. Kr. Vittnena, som i vår kyrka fått namnet faddrar, skulle närvara vid dopet och i barnets ställe avlägga trosbekännelsen samt i fortsättningen vid sidan av föräldrarna sörja för barnets kristliga fostran. Det utvecklade sig så småningom även den åskådningen att faddrarna, i händelse av föräldrarnas frånfälle, skulle vara ansvariga för barnets såväl andliga som timliga välfärd. Man sökte därför välja faddrar bland så välsituerade vänner och gynnare som möjligt, och man sökte få många faddrar. Numera har den ursprungliga faddertanken i stort sett gått förlorad. De faddrar, som barnets föräldrar vidtalar — ofta endast en gudfar och en gudmor — kommer i allmänhet som vittnen till dopet, men det händer även att någon fadder inte är närvarande. Sedvana är att faddrarna till dopet ger barnet en faddergåva — ett smycke, en sked, servettring etc. av silver med tillägnan och dopdatum ingraverade. (Svenskt husmoderslexikon 1952)Jag noterade med intresse några saker:
- Jag trodde "fadder" var den icke-religiösa benämningen på gudfar/gudmor. Tydligen hade jag fel!
- "Timliga välfärd" syftar på världslig välfärd, alltså som komplement till den andliga. Ordet timlig var nytt för mig!
- Varför envisas folk med att ge skedar och servettringar till barn i dopgåvor?
- Är det någon som har användning för sina dopskedar?
* * *
Källa: Svenskt husmoderslexikon: Uppslagsbok för hem och familj i tre band från 1952 (5:e upplagan, utgiven av Medéns). Huvudredaktörer är Anna Schenström (f.d. föreståndarinna vid Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala), Vera Diurson (chef för Aktiv Hushållning) och Anna Lisa Söderholm (programtjänsteman i Radiotjänst för sociala frågor). Genom Libris kan jag spåra att det åtminstone kommit en upplaga 1949 och att 12:e upplagan (och troligen sista) utgavs 1963-64 i fyra volymer.
Inlägget är en del av min bloggserie Husmoderskunskap om vad det var för
kunskap som en husmoder
kunde tänkas söka och ha nytta av. Inte för att jag förespråkar att
hemmafruideal eller stereotypa könsroller, men utav genuin nyfikenhet
för vad det var för kunskaper som sågs som nödvändiga. Utifrån ett
nutidsperspektiv kan säkert en hel del kunskaper kan vara nyttiga i
relation till
krisberedskap, hållbarhet och ekonomi oavsett om man är man eller
kvinna.
Kommentarer
Vad gäller skedar och servettringar så använder vi samtligas dopskedar här hemma (min man fick dock ingen när han döptes). Perfekta som marmeladskedar :). Och lite kul att komma ihåg längd, vikt och klockslag. Servettringar med ett ingraverat namn tycker jag själv är en bra idé, jag står precis i begrepp att ordna detta till alla fem i familjen då detta aldrig har dykt upp som dopgåva.
Tanaugusta >> Välkommen hit!
Ja det kan ju bli lite ojämnt med engagemang från faddrar har jag förstått. Jag har varit fysiskt frånvarande men åtminstone försökt vara engagerad genom vykort och presenter.
Kul att ni har användning för skedarna! Servettringar har jag också börjat kika efter, det ser så trevligt ut att kunna duka med några fina. Men jag vet inte om jag velat ha en med namn och datum på...