Behövs "W"?

Blogginspirationen har visst hamnat på paus. Den återkommer säkert så småningom. Turligt nog fanns det lite stoft i "utkast"-mappen att jobba vidare på.

För ett tag sedan lärde jag mig att bokstaven "w" officiellt blev en bokstav i det svenska alfabetet 2006. I samband med att "w" fick en egen sektion i SAOL (källa: Språktidningen 2012). Detta hade helt undgått mig, tillskottet av en bokstav borde ju i alla fall ha fått en stor premiärfest. Samtidigt finner jag det väldigt mystiskt, för hela skolgången behandlades den som en egen bokstav, en av 29. Det påminner mig om när jag i vuxen ålder fick höra att "y" inte är en vokal i det engelska språket. (Detta visade sig dock vara en sanning med modifikation, det är både en konsonant och vokal.)

Men vad tillför "w" egentligen det svenska språket? Dubbel-v uttalas väl egentligen inte annorlunda från enkel-v?

Enligt den refererade artikeln ovan så är det skillnad på twist och tvist. Det vill säga att bokstaven faktiskt markerar en språklig skillnad. Och ja, vissa namn, orter och ord ser lite häftigare ut med ett "w".

Jag undrar om vi någonsin kommer att få en 30:e bokstav i vårt alfabet. Språket ändras ju över tid, kanske behöver vi så småningom en ny krumelur för att täcka in ett läte som får fäste i svenskan.