Husmoderskunskap: Fotografering i hemmet

 

Jag bläddrar förbi fastlagsseder, fetma och magerhet, fickpengar, fingersugning, flyttning, folkdans och fotbesvär innan jag hamnar på uppslagsordet Fotografering i hemmet. Eftersom jag vet att några av er är särskilt intresserade i fotografering tänkte jag att ni kan få äran att kommentera ifall ni ser något anmärkningsvärt i råden.

Artikeln inleds med:

Även den enklaste kamera är ett mycket värdefullt hjälpmedel att i bild fästa minnen, som inte skulle kunna bevaras på annat sätt. Man tror gärna, att man aldrig skall glömma det man dagligen har för ögat. I verkligheten bleknar minnet vanligen i utomordentlig grad genom åren, men det kan bli levande inför en bild. Därför är det oskattbart värde att ha minnen av det dagliga livet i hemmet och dess miljö under olika skeden bevarade i bilder, som friskar upp hågkomsten. Man bör då iaktta några enkla regler och synpunkter, som kan göra fotoalbumet mer levande och innehållsrikt än det blir vid slumpartad och konventionell tagning. (Svenskt husmoderslexikon 1952)

Skribenten anade föga hur fotograferandet skulle bli en del av mångas vardag och att bilden i vissa fall är viktigare än händelsen.

Under underrubriken "Hemfotografering skall ge miljön" banas nästan amatörfotografen som bara tar fram kameran vid särskilda tillfällen. "Det är fel." Man ska så klart även dokumentara det vardagliga. Människor ska vara med på bilden, men de får icke vara stela eller vara "tråkiga uppställningar".

Fotografera husmodern när hon lagar mat i köket eller ger barnen mat, när hon sitter vid symaskinen eller böjd över en stickning, när hon kopplar av ett ögonblick vid en bok etc. Husfadern kanske i arbete vid skrivbordet eller bokhyllan, när han just har satt sig tillrätta i soffan och tänder sin pipa eller när han leker med barnen. (Svenskt husmoderslexikon 1952)

Eller så kan man fotografera kvinnan när hon stoppar pipan i soffan och mannen ger barnen mat (står det inte). Det är viktigt att få med miljön för att rama in aktiviteten, inte minst för att minnas hur man möblerat tidigare. Sådana foton i sitt familjealbum kan - menar man - kanske stimulera en att möblera om på nytt. Jag har en del fotografier från mina tidigare lägenheter som är roliga att se tillbaka på. De blir fina tidsdokument, men jag tror inte att jag skulle använda dem som inspirationskälla...

Givetvis ges ett antal råd till amatörfotografen. Jag summerar här några av dem:

• Utrustning som behövs: en "hygglig" kamera, stativ, 1-2 fotolampor och tålamod.
• Skaffa gärna en enkel handledning och följ denna.
• Synvinkeln är viktig.
• Fotografera barn helst i hemmet där de är tryggast.
• Låt barnen leka och vara fri, barnet ska vara så naturlig som möjlig.
• Glöm inte att fotografera även när barnet tvättar sig, äter, sover, klär sig osv.
• Högkänslig film möjliggör att ta bilder inomhus med korta tider (1/50 eller 1/25 sekunders exponeringstid)
• Rikta inte fotolamporna mot barnens ögon, använd sidobelysning.
• Lär dig kameran innan du fotograferar barn - de blir snabbt trötta i fotolampornas sken.
• Om en professionell fotograf (vilken tydligen förutsätts vara manlig) anlitas: välj inte de finaste kläderna. Det gör inget ifall håret inte är perfekt. Men se till barnet har sovit och ätit ordentligt innan. Överlåt fotograferingen helt till fotografen, så att det är denne barnets uppmärksamhet riktas mot.
  

Bästa rådet är kanske att ha tålamod?

* * *

Källa: Svenskt husmoderslexikon: Uppslagsbok för hem och familj i tre band från 1952 (5:e upplagan, utgiven av Medéns). Huvudredaktörer är Anna Schenström (f.d. föreståndarinna vid Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala), Vera Diurson (chef för Aktiv Hushållning) och Anna Lisa Söderholm (programtjänsteman i Radiotjänst för sociala frågor). Genom Libris kan jag spåra att det åtminstone kommit en upplaga 1949 och att 12:e upplagan (och troligen sista) utgavs 1963-64 i fyra volymer.

Inlägget är en del av min bloggserie Husmoderskunskap om vad det var för kunskap som en husmoder kunde tänkas söka och ha nytta av. Inte för att jag förespråkar att hemmafruideal eller stereotypa könsroller, men utav genuin nyfikenhet för vad det var för kunskaper som sågs som nödvändiga.  Utifrån ett nutidsperspektiv kan säkert en hel del kunskaper kan vara nyttiga i relation till krisberedskap, hållbarhet och ekonomi oavsett om man är man eller kvinna.