Husmoderskunskap: Hemarbetets fördelning

Uppslagsordet Hemarbetets fördelning gjorde mig nyfiken. Dels för att lexikonet har ordet "husmoder" i sin titel och mina fördomar säger att det kanske ändå är lite konservativt. Dels för att efterkrigstiden ruckade på tidigare mönster och kvinnorna började förvärvsarbeta i större utsträckning. Så vad står det?

En rätt fördelning av hemarbetet är ett nödvändigt villkor för hemvårdens rationalisering med därtill hörande nödvändig avlastning av husmoderns arbete. Att hemvården sedan gammalt har belastats husmodern själv på ett orimligt sätt är ju känt. Åtminstone inom yngre familjer torde på senare tid en viss förbättring ha inträtt, men ännu återstår mycket att göra, framför allt på landsbygden där bristen på hemhjälp är särskilt svår. (Svenskt husmoderslexikon, 1952)

Här talas det alltså om "hemvård", hemmet eller hushållet är något som ska vårdas, tas hand om. Men det behövs också rationaliseras. Samtidigt framträder liter samhällskritik. En lösning tycks vara att outsourca till hemhjälp, men det var inte helt lätt. Återstod var alltså att få familjemedlemmarna med på noterna:

En hel del kan vinnas redan genom att de övriga familjemedlemmarna vänjer sig att passa upp på sig själva. Här som så ofta eljest är den psykologiska lättnaden inte det minst betydelsefulla för den som inte är arbetstyngd. (Svenskt husmoderslexikon, 1952)

Artikeln bildsätts med en pojke som gör skovård, en förmodad fader som klär på ett barn och en liten flicka som dukar bordet. I texten anses att barn och make (heteronormen råder) ska kunna bädda sina sängar, hänga upp sina kläder och borsta skor. I synnerhet de manliga familjemedlemmar anses "bör kunna ganska regelbundet hjälpa till med tyngre arbeten som dammsugning, mattpiskning, golvboning, tvättning av köksväggar etc." Vad "ganska regelbundet" innebär kan man ju bara gissa. Liksom var gränsen mellan "hjälpa till" och av självklarhet utföra hemsysslor går.

Innehavaren av lexikonet uppmuntras i en rubrik: "Gör hemarbetet intressant för hela familjen!", arbetet ska"bör göras lustbetonat." Husmodern förväntas alltså att sälja in arbetet (hade tiktok funnits hade det säkert uppmuntrats som en kanal för att engagera). I synnerhet morgonkaffet anses vara en lämplig uppgift för barnen. Och så betonas det i slutet att man inte ska skilja på pojkar och flickor, samt att det inte finns några "manliga" eller "kvinnliga" sysslor. Det gäller att att säkerställa att pojkarna inte får för sig att hemarbetet är kvinnors lott. Så avslutar man med:

Gemensamt arbete i hemmet stärker familjebanden och ger de olika familjemedlemmarna ett större intresse för hemmet och dess problem. (Svenskt husmoderslexikon, 1952)

För den som vill fördjupning följer sedan drygt fem sidor med information om hemarbetets rationalisering. Dock är det bara bilder på kvinnor som utför sysslorna... Nog har det allt hänt saker på sjuttio år.

* * *

Källa: Svenskt husmoderslexikon: Uppslagsbok för hem och familj i tre band från 1952 (5:e upplagan, utgiven av Medéns). Huvudredaktörer är Anna Schenström (f.d. föreståndarinna vid Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala), Vera Diurson (chef för Aktiv Hushållning) och Anna Lisa Söderholm (programtjänsteman i Radiotjänst för sociala frågor). Genom Libris kan jag spåra att det åtminstone kommit en upplaga 1949 och att 12:e upplagan (och troligen sista) utgavs 1963-64 i fyra volymer.

Inlägget är en del av min bloggserie Husmoderskunskap om vad det var för kunskap som en husmoder kunde tänkas söka och ha nytta av. Inte för att jag förespråkar att hemmafruideal eller stereotypa könsroller, men utav genuin nyfikenhet för vad det var för kunskaper som sågs som nödvändiga.  Utifrån ett nutidsperspektiv kan säkert en hel del kunskaper kan vara nyttiga i relation till krisberedskap, hållbarhet och ekonomi oavsett om man är man eller kvinna.