Husmoderskunskap: Härdning

Det som inte dödar, härdar, sägs det. Jag har inte riktigt tänkt på detta ord. Enligt Svensk ordlista kan härda syfta på att "behandla (ämne eller material) i syfte att öka dess håll­fasthet eller seghet särsk. genom snabb av­kylning efter upphettning" eller "öka motstånds­kraften och prestations­förmågan hos kroppen, psyket eller dylikt" (Svensk ordlista). Uppslagsordet härdning är inne på det senare.

Härdning av kroppen mot väderlekens påfrestningar är en metod av stor betydelse inom hälsovården. Hit höra kalla avtvättningar, bad, dusch, utevistelse, avpassande solbad och rätt klädväxling. Endast friska och starka personer kan utan större risk gå in för en mera intensiv härdning. Klena personer och personer, som genomgått påfrestande sjukdomar, måste först rådfråga läkare. (Svenskt husmoderslexikon, 1952)

Kopplingen till årstider hade jag kanske inte per automatik gjort. Men beskrivningen får mig att tänka på alla möjliga slags dieter och träningsregimer. Samt personer som gått helhjärtat in för isbad/utebad alla årets dagar. 

Syftet med härdning tycks vara "att förbättra kroppens värmereglering", men det är inte alla personer som har kroppar som tillåter detta. Dock menas det att "Friska, om än kanske bortklemade personer" gradvis kan vänja sig vid olika slags påfrestningar. De beskriver ett tänkbart scenario där man börjar med att på morgonen göra en kall avtvättning efter ha gjort en varm tvättning. Därefter avancerar man till svala duschar som blir allt kallare. Nästa steg är bastubad som följes av en kall simtur (på sommaren: friluftsbad). Sista steget är att kunna vinterbasta och därefter rulla i snö. De är dock noga med att betona att man ska kunna återfå någon form av värme genom "frottering". Man ska inte frysa efteråt, i så fall har man gjort fel. Genom härdningen påstås det även att man också gå klädd i tunnare kläder eller bada naken utomhus.

Kanske borde jag av miljömedvetenhet ägna mig åt en form av härdning. Jag duschar alldeles för varmt och ofta för längre. Varmvatten är något av en lyx och något jag egentligen vet att jag borde slösa mindre på. I övrigt är jag nog av vek natur, jag föredrar att inte utsätta mig för sådant som riskerar utsätta mig för frusenhet. Jag hade säkert kapitulerat relativt fort ifall man använde kyla/strömavbrott som vapen...

* * *

Källa: Svenskt husmoderslexikon: Uppslagsbok för hem och familj i tre band från 1952 (5:e upplagan, utgiven av Medéns). Huvudredaktörer är Anna Schenström (f.d. föreståndarinna vid Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala), Vera Diurson (chef för Aktiv Hushållning) och Anna Lisa Söderholm (programtjänsteman i Radiotjänst för sociala frågor). Genom Libris kan jag spåra att det åtminstone kommit en upplaga 1949 och att 12:e upplagan (och troligen sista) utgavs 1963-64 i fyra volymer.

Inlägget är en del av min bloggserie Husmoderskunskap om vad det var för kunskap som en husmoder kunde tänkas söka och ha nytta av. Inte för att jag förespråkar att hemmafruideal eller stereotypa könsroller, men utav genuin nyfikenhet för vad det var för kunskaper som sågs som nödvändiga.  Utifrån ett nutidsperspektiv kan säkert en hel del kunskaper kan vara nyttiga i relation till krisberedskap, hållbarhet och ekonomi oavsett om man är man eller kvinna.