Om älvar i litteraturen

Min erfarenhet av det "norrländska" inlandet är begränsat. Visst har jag färdats längs en del älvar och sett några dammar, men inte riktigt förstått hur vattenkraften förändrat landskapen. Visst har jag hört kritiken mot utbyggnaden av vattenkraften, men inte riktigt förstått dess vidd eller faktiska konsekvenser för landskapet eller för människor. 

Mårdseleforsen längs Vindelälven, en icke-reglerad älv.

I somras läste jag Far inte till havet av Elin Anna Labba (som jag bloggade om i somras). En bok jag verkligen uppskattade. Den bygger på verkliga händelser om när vattenkraften byggdes ut i Norrland och samerna gång på gång tvingades flytta, men inte tilläts bosätta sig i hus. Nyligen läste jag Älven i mig av Jannete Hentati (2023). En bok jag köpte som en e-bok innan sommaren och därefter glömde lite bort vad den handlade om. Så det tog mig drygt 50-70 sidor in i boken innan jag insåg att det inte är en roman (med det sagt så är det ett väldigt gott betyg!). De två böckerna kompletterar varandra på ett fint vis.

Boken handlar om Luleälven och vattenkraftens utbyggnad. Det låter kanske torrt, men nej! Den är så fint och engagerande skriven sakprosa! Boken berör livsöden längs älven varvade med hennes egna upplevelser och historiskt material. Som läsare får jag hela tiden nya insikter om vattenkraftens inverkan för de människor som levt och lever längs älvarna, men utan att känna att jag blir fullmatad med information. Hentatis bakgrund som disputerad socialantropolog tror jag har en viktig roll för berättandet. Boken är dock lång, över 400 sidor, och även om kapitlen är korta så kände jag framåt slutet att delar nog kunnat styrkas. Men jag förstår svårigheten - boken berör så otroligt många olika delar av Luleälven.

En del handlar en skog blir till ett stort innanhav när en damm byggs ut fyra gånger och får allt mer konsekvenser för de som lever i området, inte minst för samerna.* Trots försök att överklaga så anses rikets behov av elektricitet gå före lokalbefolkningen. Medan delar av landet blir översvämmade blir andra delar torrlagda, ett mäktigt vattenfall förminskas kraftigt. Boken handlar om fisket och hur fisken inte längre når upp i älvarna och stora serverhallar som kyls ner med vattnet. En annan del handlar om Jokkmokks försök att bestrida statens fredande av en del av älven för att få bygga ut vattenkraften för att rädda jobb. Mycket kretsar kring det statliga företaget Vattenfall och hur elektrifieringen av Sverige för alltid förändrat landskapet och livsöden. I det finns mycket inbäddad kritik, men också berättelser om hur samma personer som tvingats flytta också förvärvsarbetat.

Oavsett vad man anser om vattenkraft så är det en otroligt fin och viktig bok! 

*För den som vill se bilder så hade SVT nyligen ett inslag om ett arkeologiskt projekt kring de översvämmade byarna där det går att se både hus och träd under vattnet. Samt en liten historisk tillbakablick kring de som fick lämna när elen tog över landskapet.