"Blind date" på teater

I helgen gjorde vi en lite udda grej, jag och min sambo. Vi gick ut och åt och gick därefter på teater med personer vi aldrig träffat.

Bakgrunden var att jag skickat ut på en maillista på jobbet om någon ville följa med och se en pjäs som tycktes handla om det vi på listan arbetar med. Maillistan består av kollegor som jag känner ganska väl, men på sistone har nya personer lagts till. Jag har ändå träffat alla på listan, alla utom en. Och det var just den personen jag aldrig träffat tidigare som nappade och som tog med sin partner.

Alla fyra kände att det här var en märklig grej att göra, men ändå kul. Lite som en "blind date", men ändå inte alls. Det blev en trevlig kväll! Det var lättsamma människor och vi hade saker att prata om. Det fanns trots allt en gemensam referenspunkt med jobbet.

Men det kändes ändå så himla udda. Och kanske säger det något om hur många (?) människor - i alla fall i Sverige (?) - generellt umgås i sina egna invanda cirklar. Ju äldre jag blir desto mer sällan är det att jag börjat umgås med nya personer. Jag befinner mig alltmer sällan i sammanhang där jag lär känna nya personer på ett sätt där jag börjar umgås regelbundet med dem utanför exempelvis jobb eller fritidsaktivitet/förening.

Jag vet att det finns olika organisationer och föreningar som försöker knyta samman människor och anordnar olika aktiviteter för att bidra till större sociala nätverk. Det låter intressant, men jag har ännu inte testat på själv (tanken att gång på gång vara social och nyfiken på andra låter också socialt utmattande).

Har ni gjort något liknande? Eller har ni lärt känna någon på ett - för dig - annorlunda vis?