Husmoderskunskap: Kortspel

 

Uppslagsordet kortspel fick mig att haja till. Låt mig citera huvudtexten:

Kortspel har på senare årtionden blivit ett av våra främsta sällskapsnöjen. Denna utveckling har ofta kritiserats med hänvisning till att >>kortspelet dödar den fina konversationen>>. Naturligtvis kan det inte förnekas, att en ädel samtalskonst bjuder på högre värden än bridge eller poker. Å andra sidan torde det inte ofta ha varit så att kvicka och givande samtal verkligen dominerat samvaron. I den mån kortspelet blott ersätter kallprat och i den mån det inte helt förkväver mer spirituella umgängesformer, är det att uppskatta som en god avkoppling och en ofta spännande förströelse. (Svenskt husmoderslexikon, 1952)

Här anas flera olika ideal och normer. Att konversera står högre i rang än spela, men förutsatt att man inte dricker alkohol och inte ersätter viktigare sällskapsformer så tycks det vara okej att husmodern spelar lite kort med sina bekanta.

Vi får också lära oss att inbjudan till kortspel "görs självfallet utan formaliteter". Det föreslås att klockan 8 (här får vi anta att det är på kvällen) är en passande tid. Man ska undvika att bjuda på tung mat, "frukt, grogg och läskedrycker" tycks vara att föredra. En viss underton av besvikelse anas att många enbart tycks spela bridge. Skulle det bli tre spelare så föreslås "den gamla svenska viran" som ett gott alternativ. 

Artikelförfattaren har nog stött på en och annan dålig förlorare för det påminns om etiketten samtidigt som det anas en preferens att särskilja spelare:

"Självfallet bör man i kortspel som i alla andra sällskapsspel söka sammanföra individer av så lika spelstyrka som möjligt. Skulle man råka få en partner med en uppenbart mycket mindre erfarenhet, är det både meningslöst och obildat att visa sin förargelse över hans misstag. Ju ojämnare spelarna är och ju mindre de känner varandra, desto mer angelägna bör de vara att hålla poängen måttlig." (Svenskt husmoderslexikon, 1952)

Idag får jag intrycket av att väldigt många spelar brädspel av olika slag, kortspel är kanske inte lika vanligt i min umgängeskrets. Dock har vi grannar som regelbundet spelar canasta. Att spela verkar vara ett avslappnat sätt att umgås idag, men för husmodern på 1950-talet var det kanske en ovan aktivitet. Eller var det kanske till och med en sällskapsform förbehållet maken?

* * *

Källa: Svenskt husmoderslexikon: Uppslagsbok för hem och familj i tre band från 1952 (5:e upplagan, utgiven av Medéns). Huvudredaktörer är Anna Schenström (f.d. föreståndarinna vid Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala), Vera Diurson (chef för Aktiv Hushållning) och Anna Lisa Söderholm (programtjänsteman i Radiotjänst för sociala frågor). Genom Libris kan jag spåra att det åtminstone kommit en upplaga 1949 och att 12:e upplagan (och troligen sista) utgavs 1963-64 i fyra volymer.

Inlägget är en del av min bloggserie Husmoderskunskap om vad det var för kunskap som en husmoder kunde tänkas söka och ha nytta av. Inte för att jag förespråkar att hemmafruideal eller stereotypa könsroller, men utav genuin nyfikenhet för vad det var för kunskaper som sågs som nödvändiga.  Utifrån ett nutidsperspektiv kan säkert en hel del kunskaper kan vara nyttiga i relation till krisberedskap, hållbarhet och ekonomi oavsett om man är man eller kvinna.