Husmoderskunskap: Kroppskultur

Jag hoppade lite till vid uppslagsordet kroppskultur. Vad är det för något? Denna kroppskultur tycks kunna delas upp i dels en hygienisk och medicinsk sådan, dels en estetisk dito. Vid författandet av denna upplaga tycks det varit en förväntan att de båda hör samman.

Den kropp som anses vacker skall också utstråla naturlighet och hälsa. Så har man dock icke alltid sett på saken. Estetiska begrepp är alltid relativa, påverkade av kulturmiljö, samhällsförhållanden, den allmänna livsåskådningen samt smakens och modernas växlingar. Så har en av estetiska synpunkter ensidigt bestämd kroppskultur många gånger kunnat komma i direkt strid med hygienens och medicinens krav. (Svenskt husmoderslexikon, 1952)

 Därefter följer några resonemang som andas lite rasbiologi. Artikelförfattaren hoppas på att idealet med "en harmoniskt utvecklad kropp med naturligt smidiga rörelsefunktioner" blir långlivat. Det ges också en kortfattad historisk kontext från medeltiden och framåt där bland annat det framväxande friluftslivsintresset berörs för att visa på förändring över tid. Det poängteras även att kroppskultur också är något en arbetande kvinna bör sträva efter.

Denna kroppskultur avser att utveckla kroppen så, att dess samtliga organ fungerar i sund balans och att dess rörelser utföres på riktigt och abetssparande sätt. Härigenom blir kroppskulturen en grundval för nervernas hälsa, själslivets funktioner och ett balanserat andligt liv. Renlighet, frisk luft, lämplig diet, god sömn och regelbunden kroppsrörelse hör till de naturliga medel genom vila målet nås och vidmakthålls. (Svenskt husmoderslexikon, 1952)

Mycket känns igen från dagens ideal – om än mindre fokus på nerverna och mer fokus på psykologiskt mående och styrkelyftning. 

Artikeln avslutas med ett avsnitt om olika skönhetstyper, där amerikanska collegeflickor jämförs med svenska, och därefter ett med praktiska råd. Råden handlar bland annat om gymnastik och att använda vatten och tvål för "utvärtes bruk". Insprängt i detta finnes också följande rader:

Den som är lång och smal skall bära upp sin längd med naturlig värdighet, inte krypa ihop som vore hon genererad för den. Den som är liten gör å andra sidan klokt i att acceptera sin lilla kroppslängd, inte kompensera litenheten med att sätta näsan i vädret och gå omkring på för höga klackar. (Svenskt husmoderslexikon, 1952)

Vad är egentligen "naturlig värdighet"? Och vad tyckte artikelförfattaren om platådojorna som haft sina modecykler sedan dess? Ack ack, man kan konstatera att det varit mycket tyckande och tänkande kring kroppar genom historien.

* * *

Källa: Svenskt husmoderslexikon: Uppslagsbok för hem och familj i tre band från 1952 (5:e upplagan, utgiven av Medéns). Huvudredaktörer är Anna Schenström (f.d. föreståndarinna vid Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala), Vera Diurson (chef för Aktiv Hushållning) och Anna Lisa Söderholm (programtjänsteman i Radiotjänst för sociala frågor). Genom Libris kan jag spåra att det åtminstone kommit en upplaga 1949 och att 12:e upplagan (och troligen sista) utgavs 1963-64 i fyra volymer.

Inlägget är en del av min bloggserie Husmoderskunskap om vad det var för kunskap som en husmoder kunde tänkas söka och ha nytta av. Inte för att jag förespråkar att hemmafruideal eller stereotypa könsroller, men utav genuin nyfikenhet för vad det var för kunskaper som sågs som nödvändiga.  Utifrån ett nutidsperspektiv kan säkert en hel del kunskaper kan vara nyttiga i relation till krisberedskap, hållbarhet och ekonomi oavsett om man är man eller kvinna.