Berättelsen om en musikalisk karriär som gick i graven
I helgen hörde/såg jag flera småkonserter av elever på musikskolor. De flesta var i högstadie/gymnasieålder men några var lite yngre. De spelade piano, fiol, elgitarr, någon sorts flöjt, trummor... En himla massa instrument, helt enkelt. Och de allra flesta var så bra att man tappade hakan och bara stod och gapade. 12-åringar spelade långa avancerade pianostycken utan att ens ha noter framför sig och det såg ut som att de smekte tangenterna. Jag var djupt imponerad!
Nästan direkt fick associationer till min egen musikaliska karriär. En något kort och obetydlig del av mitt liv. Som femåring spelade jag fiol i en termin eller två. Det lät inget vackert och jag kommer inte ihåg om det var mina föräldrar som fick mig att sluta eller om det var jag som gav upp.
På lågstadiet hamnade jag i en försöksklass. En dag i veckan kom musikskolan dit och då hade vi två timmars musiklektion. Jag åkte på att spela cello, trots att jag försökte få dem att förstå att jag hade spelat fiol innan. Under dessa tre år fick min klass stå för en hel del underhållning på skolavslutningarna. 25 elever som varken spelade i takt eller samstämmigt. Jag tror föräldrarna såg det som tortyr. Fast tredje året lät det nog någerlunda i alla fall, man kunde nog utskilja Blinka lilla stjärna bland allt stråkgnissel. Så vitt jag vet, så upprepades detta aldrig för någon annan klass, man kan ju undra varför...
Under ett av dessa tre lågstadieåren gick jag dessutom på extralektioner på musikskolan för att bemästra min cello på en högre grad. I början gick det bra. Läraren skrev - liksom i skolan - ut benämningarna för varje not. Exempelvis A3, A4, B1 (tre fingrar på sträng A, osv). Men sen tyckte min fröken att det var dags för mig att lära mig noter. En lärde jag mig. Sen ville jag inte mer. Det var ju svårt, det fanns en miljon olika noter! Så jag slutade. Och begravde därmed en musikalisk karriär som för eller senare hade gått under av sig själv så småningom. På sätt och vis slutade jag med flaggan i topp, innan alltför många hann inse att jag inte hade begåvningen.
Vilka instrument spelade/spelar ni? Och varför valde ni att sluta/fortsätta med lektionerna?
Nästan direkt fick associationer till min egen musikaliska karriär. En något kort och obetydlig del av mitt liv. Som femåring spelade jag fiol i en termin eller två. Det lät inget vackert och jag kommer inte ihåg om det var mina föräldrar som fick mig att sluta eller om det var jag som gav upp.
På lågstadiet hamnade jag i en försöksklass. En dag i veckan kom musikskolan dit och då hade vi två timmars musiklektion. Jag åkte på att spela cello, trots att jag försökte få dem att förstå att jag hade spelat fiol innan. Under dessa tre år fick min klass stå för en hel del underhållning på skolavslutningarna. 25 elever som varken spelade i takt eller samstämmigt. Jag tror föräldrarna såg det som tortyr. Fast tredje året lät det nog någerlunda i alla fall, man kunde nog utskilja Blinka lilla stjärna bland allt stråkgnissel. Så vitt jag vet, så upprepades detta aldrig för någon annan klass, man kan ju undra varför...
Under ett av dessa tre lågstadieåren gick jag dessutom på extralektioner på musikskolan för att bemästra min cello på en högre grad. I början gick det bra. Läraren skrev - liksom i skolan - ut benämningarna för varje not. Exempelvis A3, A4, B1 (tre fingrar på sträng A, osv). Men sen tyckte min fröken att det var dags för mig att lära mig noter. En lärde jag mig. Sen ville jag inte mer. Det var ju svårt, det fanns en miljon olika noter! Så jag slutade. Och begravde därmed en musikalisk karriär som för eller senare hade gått under av sig själv så småningom. På sätt och vis slutade jag med flaggan i topp, innan alltför många hann inse att jag inte hade begåvningen.
Vilka instrument spelade/spelar ni? Och varför valde ni att sluta/fortsätta med lektionerna?
Kommentarer
Tror det var en himla tur att jag fattade att sluta i tid - är NOLL på graden musikalisk. När jag kör bil "sjunger" jag alltid med i låtarna jag lyssnar på och det driver för det mesta mina barn till vansinne :D
Fredrik >> men om du var en naturbegåvning så kan du väl inte ha skämt ut dig? Men jag känner igen det, att tvingas spela på avslutningarna var inte något man gärna ville göra
Min lärare "sillen" stod ut med mig i två terminer. Sedan så gick vi åt varsitt håll.
Det gick inge vidare för mig. Kude helt enkelt inte lära mig noter.
Men idag spelar jag lite ukke och lite gitarr. Men mest spelas det nog på gitarren till Guitar Hero.
Istället så försöker jag nu i vuxen(?) ålder lära mig ackord på gitarren så att jag kan bli en såndär fin och hurtig dagisfröken sen. Det går ganska bra ;)
Måste ju dock få skryta lite med att jag kan noter. I alla fall till tvärflöjt, haha.
Linn >> ser man på! det visste jag faktiskt inte! :) du får lära mig noter en dag!