Samlar du på något udda?
Människan är ett samlande släkte. Vi samlar på oss de mest märkliga tingen. Samlingar som sedan slängs, ärvs, säljs eller eventuellt ges till museum. I ett avsnitt av Fråga Anders och Måns så intervjuade de en kille som samlade på de här plastmanickerna som man kan köpa med godis till. Om de har ett specifikt namn vet jag inte, men det finns oftast ett huvud längst upp och så skjuter man upp godisbiten på något sätt. Snubben hade hur många som helst från hela världen!
Man kan ju fråga sig varför man samlar på sig saker. Är det för att man tycker det är kul och har det som hobby? Har man svårt att göra sig av med saker? Har det man samlar på ett ekonomiskt, kulturellt eller personligt värde? Kan man se vår historia genom dessa samlingar? Säger samlingarna något om ägaren eller samhället?
Min första samling bestod av "äggastenar". Det var runda stenar som man kunde hitta på stranden eller i åkrarna runt huset. Totalt hade jag kanske runt trettio och de låg i två högar nära trappan till barndomshuset. Att jag gillade att leta efter potatis-liknande stenar har nog ingen förstått, inte minst jag själv. De såg väl fina ut eller så.
Andra saker jag försökt samla på är: kapsyler (efter 20 gav jag nog upp), kulor, frimärken (jag tror inte denna samling var ursprungligen min idé om jag ska vara riktigt ärlig), NHL-bilder (här låg jag i lä jämtemot alla andra på skolan av den anledningen att jag aldrig köpte några paket), bilder på pop-band, suddigummi, biljetter... De flesta samlingarna var små. Men de var svåra att göra sig av med senare för de symboliserade ändå något (antagligen min barndom). Saker har med åren slängts vid flyttningar, givits till loppisar eller bekanta. Vissa samlingar har blivit starkt reducerade, så som biljetterna, men jag kunde bara inte slänga de första flygbiljetterna!
Idag finns min frimärkssamling kvar. Av den anledning att jag naivt tror att den om trettio år kommer ha växt i värde och därför kommer att kunna säljas och betala av min studieskuld. Och så har jag en stor skolåda fylld med vykort. Korten kan vara skickade till mig eller någon familjemedlem, gratiskort (dvs reklam), köpta på grund av ett fint motiv eller inhandlade på resor somsouvenir. Då många är oskrivna kan jag behålla denna samling genom att argumentera att jag kan använda dessa i framtiden!Något som jag antagligen kommer ha svårt för att göra, den lådan har hängt med i säkert tio år vid det här laget... En annan skum sak som jag har kvar är en bunte teaterbiljetter från stadens huvudteatrar, dessa kommer jag aldrig ha någon nytta av i hela mitt liv har jag en känsla av. Och kanske den mest idiotiska saken jag [ofrivilligt] samlar på: skrivböcker. Genom åren har jag köpt och fått ett flertal väldigt fina skrivböcker som jag tänkt använda till något speciellt, exempelvis skriva världens bästa berättelse i. Majoriteten står med tomma blad än i dag!
Man kan ju fråga sig varför man samlar på sig saker. Är det för att man tycker det är kul och har det som hobby? Har man svårt att göra sig av med saker? Har det man samlar på ett ekonomiskt, kulturellt eller personligt värde? Kan man se vår historia genom dessa samlingar? Säger samlingarna något om ägaren eller samhället?
Min första samling bestod av "äggastenar". Det var runda stenar som man kunde hitta på stranden eller i åkrarna runt huset. Totalt hade jag kanske runt trettio och de låg i två högar nära trappan till barndomshuset. Att jag gillade att leta efter potatis-liknande stenar har nog ingen förstått, inte minst jag själv. De såg väl fina ut eller så.
Andra saker jag försökt samla på är: kapsyler (efter 20 gav jag nog upp), kulor, frimärken (jag tror inte denna samling var ursprungligen min idé om jag ska vara riktigt ärlig), NHL-bilder (här låg jag i lä jämtemot alla andra på skolan av den anledningen att jag aldrig köpte några paket), bilder på pop-band, suddigummi, biljetter... De flesta samlingarna var små. Men de var svåra att göra sig av med senare för de symboliserade ändå något (antagligen min barndom). Saker har med åren slängts vid flyttningar, givits till loppisar eller bekanta. Vissa samlingar har blivit starkt reducerade, så som biljetterna, men jag kunde bara inte slänga de första flygbiljetterna!
Idag finns min frimärkssamling kvar. Av den anledning att jag naivt tror att den om trettio år kommer ha växt i värde och därför kommer att kunna säljas och betala av min studieskuld. Och så har jag en stor skolåda fylld med vykort. Korten kan vara skickade till mig eller någon familjemedlem, gratiskort (dvs reklam), köpta på grund av ett fint motiv eller inhandlade på resor somsouvenir. Då många är oskrivna kan jag behålla denna samling genom att argumentera att jag kan använda dessa i framtiden!Något som jag antagligen kommer ha svårt för att göra, den lådan har hängt med i säkert tio år vid det här laget... En annan skum sak som jag har kvar är en bunte teaterbiljetter från stadens huvudteatrar, dessa kommer jag aldrig ha någon nytta av i hela mitt liv har jag en känsla av. Och kanske den mest idiotiska saken jag [ofrivilligt] samlar på: skrivböcker. Genom åren har jag köpt och fått ett flertal väldigt fina skrivböcker som jag tänkt använda till något speciellt, exempelvis skriva världens bästa berättelse i. Majoriteten står med tomma blad än i dag!
Vad samlar ni på? Och varför samlar ni?
Kommentarer
ps. Det där med elefanterna känns igen. Utomstående som bidrar till "samlingen". Men vem är det då EGENTLIGEN som samlar kan man fråga sig.
Servetter, klippdockor, vykort, kapsyler, hockeykort, pogs unt so waiter.Nu samlas det bara på konsertbiljetter.
Btw, Pez-figur kallar i alla fall jag det. Den där godisgrejen med huvud alltså.