Veckans föremål: 1. GoreTex-skor


Idag introducerar jag en ny kategori här på bloggen: Veckans föremål. Under denna etikett kommer jag samla betraktelser utifrån mina personliga ägodelar. Genom föremålets livshistoria kommer jag försöka utnyttja erfarenheter från studier i materiell kultur och etnologi för att reflektera kring vardagshistoria, konsumtion och miljömedvetenhet.

* * *

Härrom dagen insåg jag att jag det senaste året gradvis lyckats förflytta de flesta par skor från Sverige till London. 14 par (inkluderat 2 par inneskor, 1 par regnstövlar, 1 par gym-skor, 2 par sommarskor,1 par festskor, 1 par jobbskor, 3 par stövlar, 2 par vinterkängor och 2 par walkingskor). Det är på tok för många skor. Det är pinsamt många för någon som avskyr att handla skor. De flesta har flera år på nacken och vissa ligger på gränsen till att slängas ut då de knappast kan bli räddade av den skickligaste skomakare.


Ett par kommer gå i sopkassen direkt efter detta inlägget är färdigskrivet. Mina beiga Viking-skor.

Är det något jag inte är särskilt förtjust i så är det att köpa skor. I synnerhet skor jag behöver gå mycket i. Förrutom det att få par faller mig i smaken så sitter de konstigt eller saknar en upphöjning vid hålfoten. Som barn var det alltid en mardröm - för både mig och min mor - att gå och handla skor, det tog timmar. Konstigt nog går jag fortfarande och handlar skor med min mamma, även om jag är med råge gammal nog att klara detta själv så tror jag att detta blivit hennes sätt att se till att jag faktiskt inhandlar skor jag behöver istället för skor som är snygga men inte praktiska. Något genant jag kan erkänna att det kan vara rätt behändigt att ha med mamma när det ska handlas skor, för på något märkligt vis har det blivit regel snarare än undantag att hon betalat för dem (kvalitetsskor är dyra för en student). Så var det även i fallet med dessa skor...

De vattentäta Viking-paret inhandlades ett tag innan jag flyttade till London och var en nödvändighet. De gamla trotjänarna hade fått gå i soptunnan. Dessvärre har jag aldrig kommit riktigt bra överens med de här skorna. De har givit mig många skoskav och det var inte förrän ganska nyligen jag insåg varför så många par strumpor har gått sönder på samma sätt det senaste året. Det är något fabrikatfel i vänster häl som gör dem obekväma.

De må se ut att vara i hyfsat skick på håll, men de är inte lämpliga för secondhand-affären om man tittar på sulan. Vänster skos yttersida bär ärr från en promenad längs Regent's Canal i 30-gradig hetta och smältande asfalt. Och tittar man på undersidan så ser man hur ojämnt slitna de blivit på mindre än ett och ett halvt år. De har blivit en förlängning av min kropp. Istället för att ge mig support och ändra min hållning har de formats efter mig innifrån samtidigt som de formats av min närmiljö utifrån och förändrat färg och bidragit till slitage.


De har i alla fall aldrig läckt in vatten...

Kommentarer

KaosJenny sa…
Personligen tycker jag att det är jätteviktigt med skor. Det finns inget som är roligt med obekväma skor...
cat sa…
Ja inte är det lätt att hitta skor som passar bra och dessutom är snygga. Själv har jag dessutom fått för mig att lite, lite klack skulle vara snyggt. Som tur var snubblade jag över ett riktigt bekvämt par bruna små kängor med lite klack.
Matilda sa…
Kaos-Jenny >> Det är viktigt med bra skor. Men jag tror nog det är viktigare att jag har 2-3 par stycken bra skor istället för 14 par... ;)

Cat >> Så bra! :)