A- till Ö-fil. Eller mysteriet i filmjölkskylskåpet.
Eftersom jag inte ätit filmjölk sedan jag var barn och då inte uppskattade smaken tänkte jag att det var dags att ge denna populära mejerivara en andra chans. Men ack nej, det faller fortfarande inte mig i smaken. Det kan ju dock vara så att jag testade fel fil, för i mejeridisken hittade jag:
I övrigt kan jag inte låta bli att ha med en fil-artist, nämligen barnprogrammet Hagelbäcks matrast:
- Filmjölk.
- Lättfil
- Mellanfil
- A-fil
- Lätt a-fil
- Långfil
- Norrskensfil
- Bollnäsfil
- Kefir - den ryska filen
- Onaka
- Hälsofil
I övrigt kan jag inte låta bli att ha med en fil-artist, nämligen barnprogrammet Hagelbäcks matrast:
Ps. För de som vill fördjupa sig i mejeridiskens utveckling och svenskens mjölkdrickande det senaste århundrandet rekommenderar jag Håkan Jönssons avhandling Mjölk: en kulturanlays av mejeridiskens nya ekonomi.
Kommentarer
Nu börjar vi dessutom komma någonstans. Långfil = läskig konsistens.
Jag testade faktiskt först smaksatt fil med vinbär eller något sådant, och den var ok, men jag misstänker att mycket där hade med det söta att göra. Tyvärr gick dominerade den naturella filens smak över flingorna med torkad frukt.
Långfil har precis samma konsistens som trälim, du vet sånt där som finns i orangea flaskor, och är härligt klibbigt. Smakar lite samma som vanlig filmjölk fast fylligare och krämigare.
Ska dock påpeka att jag inte heller är något fan av filmjölk.