Människan och kameran del 2

Kameror gör något med oss. Så fort vi ser en (eller för den delen hanterar en) så agerar vi på ett särskilt sätt. Jag skulle vilja påstå att kameran besitter agency*, förmågan att göra något med världen.

När min gudson var runt två år så satt vi och busade vid matbordet. Hans skratt lyste upp ansiktet på ett sådant härligt sätt att jag ville föreviga det med ett foto. Men så fort jag knäppte bilden tystnade han och tittade allvarligt in i kameran. När fotot var taget började han skratta igen. Efter si så där fyra försök insåg jag att det var hopplöst. Han var så van med att bli fotograferad och visste precis hur man skulle bete sig när en kamera kom fram. Sist jag försökte ta en bild fungerade det betydligt bättre, han var så uppslukad i att lära sig cykla att han inte ägnade fotografen någon större tanke.

Min gudson är givetvis inte den ende som bemästrar en foto-look. En hel del vänner, och säkerligen jag själv, har ett inövat och standardiserat foto-leende. Det vill säga den min vi själva tror vi kommer se bäst ut på fotot. Foto efter foto ser likadant ut, det är bara klädsel och bakgrundsmiljö som förändras. Skolkataloger är annars en sådan källa där det i vissa åldersgrupper går trender i att se så sur ut som möjligt. Slutprodukten känns allt annat än äkta, snarare konstlad. Bilden representerar sällan den naturlighet som fotografen ämnade att dokumentera.

Det behöver inte bara vara miner som kameran framkallar (pun intended). Asiater tar håller upp pekfingret och långfingret i en peace-symbol (nu generaliserar jag lite grovt, men faktum är att många kineser och koreaner jag träffat har gjort så här). Andra flyr kameran när någon vill ta en gruppbild, för att "inte förstöra bilden". En klick gillar att hoppa fram och hamna på icke-ont-anade främlingars foton. Och några allas kameror för att inte riskera röja sin skyddade identitet. Kameran kan alltså synliggöra sociala strukturer. En lärare anmärkte en gång hur märkligt det var att jag alltid stod en meter från alla andra om det var en grupp. Mitt beteende blev inte synliggjort förrän det framkom på bild men gruppbilder är ju tänkta att folk ska stå tätt samman och se ut som att de trivs ihop.

Hur agerar du när någon tar upp en kamera?

Se även Människan och kameran del 1

*Om jag inte missminner mig så är det Bruno Latour som använder sig av exemplet hotellnyckeln för att förklara agency. Många hotell har nämligen extremt stora nyckelringar till rumsnyckeln (eller kanske snarare hade, numera är det elektroniska kort överallt). Detta för att en klumpig nyckelring var svårare för gästerna att oreflekterat stoppa ner i fickan eller väskan. Istället skulle man utan att använda strikta förmaningar få gästen att automatiskt lämna ifrån sig nyckeln när denne lämnade hotellet för dagen. På så sätt får ett föremål oss att agera på ett visst sätt utan att vi tänker på det, dvs, föremålet besitter agency. (Vill någon inkomma med rättelse på min tolkning av detta begrepp så tveka inte!)