Veckans föremål: 28. Tändare

Jag har respekt för eld. Jag är till och med något rädd för det. Första gången jag skulle tända med tändstickor så brände jag mig på lågan, tappade stickan, tog upp den och brände mig lite till. Det har suttit i sedan dess. Jag har i och för sig lärt mig att tända med tändstickor sedan dess men jag gör det hemskt ogärna. Istället använder jag mig av tändare, med långa skaft då, för säkerhet.

De här tändarna ska vara påfyllningsbara, men jag har inte begripit hur. Någon som kan förklara? Det känns så fel att kassera dem när de inte längre vill skapa en låga. De flesta rökare jag känner till tycks ju inte fylla på sina tändare utan köper bara nya, vilket är en ganska skrämmande tanke. Är det kanske bättre ur miljösynpunkt att använda tändstickor trots allt? Då slipper man ju både plasten och tändvätskan. Ännu bättre är nog förstås att använda flinta. ;)

Så ska det förstås tilläggas att jag det senaste året både lärt mig att köpa endast 100% stearin samt att separera plutten med veken från värmeljusen vid återvinningen. Fast det känns lite fel med värmeljus ändå. Vilket väcker frågan om det är bättre att lysa upp med några ljus än med en elektrisk lampa?

Jag ser det farliga i att börja resonera så här. Man börjar fråga vad som är bättre för miljön, konstaterar att inget egentligen är bra för miljön. Att det bästa vore om alla bodde i hyddor i skogen och odlade sin egen mat och gjorde sina egna kläder från naturmaterial. Det är nog få av oss som verkligen är beredda att avsäga alla moderniteter som elektricitet och värme, datorer och kylskåp, cyklar och gummistövlar. Jag är i alla fall långt därifrån. Och därför hakar jag upp mig i småsaker som tändares vara eller icke-vara.