torsdag 21 november 2013

Tack för maten, den var go', under bordet satt en ko

Att bo ensam har emellanåt konsekvenser för när jag umgås med andra människor. Som det här med att tacka för maten. Jag är uppfostrad att tacka för maten. Att tacka för den tid, omsorg och pengar den som tillagat måltiden lagt ner. Som barn tror jag i och för sig inte att jag tänkte så mycket på ordens faktiska innebörd. "Tack" sa man i alla möjliga sammanhang eftersom det var artigt och uppfostrat att göra så. Därmed inte sagt att det inte var genuint sagt, att jag inte menade det, men det blev väl som en vardagsritual att tacka för maten (frukosten där emot tackade jag nog inte för om jag inte sov över hos en vän). Jag misstänker att det är så för många barn och att rutiniseringen ligger bakom ramsor som "tack för maten, den var go', under bordet satt en ko."

Sedan jag flyttat hemifrån och bott själv delar av denna tid och oftast lagat min egen mat har "tack för maten" försvunnit ur mitt vardagliga vokabulär*. Det är till och med så att jag frekvent glömmer bort att säga det när jag är bortbjuden på mat. När jag väl inser detta misstag skäms jag lite, jag vill ju inte verka oartig eller otacksam!

Vad tycker ni? Är det vett och etikett att tacka för maten? Kan ni fler "tack för maten"-ramsor?

*Ordet vokabulär vill jag minnas att jag lärde mig när jag såg Från A till Ö med Hedvig, hennes långa näsa, bildtelefonen (som fascinerade mig något enormt då det var på tiden innan Skype) och ugglan Helge på taket.

6 kommentarer:

Åsa B sa...

tack för maten, sa soldaten
jag vill inte diska faten

tack för maten den var go´
åtta spydde, elva do´

Sen vill jag minnas att vi sa "mitt på bordet stod en ko"

Nog borde man tacka för maten, men personligen blir jag inte speciellt förolämpad om nån skulle glömma ibland. Fast jag är ju enligt inneboende skäggmops ganska så ocivilicerad. När jag tänker på saken tror jag nog att nån form av bekräftelse på att gästen tycker maten är OK viktigare för mig än just tacket efteråt.

Matilda sa...

Åsa >> Åh tack för ramsorna!
Jag minns också något om en fortsättning i stil med att kon hette Kajsa. Efterföljande rad minns jag inte i detalj men det hade något med exkrementer att göra... Jag vill minnas att jag hörde denna av några kompisars lillebror.

Malinmupp sa...

Tack och hej,
leverpastej

vill jag minnas var en annan matramsa. Några matramsor om kor har jag aldrig hört förr. Kan det vara stora lokala skillnader i tack-för-matenramsor?

Matilda sa...

Malinmupp >> Den ramsan har jag hört men aldrig vid matbordet! :) Jo men absolut, det måste finnas lokala variationer, samt att jag misstänker att de sprids utifrån sociala nätverk.
Andra typiska ramsor man hörde flera gånger - "spagetti makaroner, tio miljoner" "katten musen tio tusen"

Linda i Berlin sa...

Jag tackar alltid för maten. Så är jag också uppfostrad och det känns trevligast att tacka. Ett ex till mig och hans familj tackade aldrig för maten och det kändes verkligen väldig oartigt mot oftast mamman som stått och lagat mat och alla fem i familjen plus mig och ingen säger tack. Sen blir det ibland så att det inte finns något bra tillfälle att tacka, om det bara är liksom mycket folk och rörigt och så. Men då brukar jag säga det när jag går hem istället.

När jag var liten sa vi på dagis den: Tack för maten, den var god. Åtta spydde, resten dog. Men jag sa det aldrig hemma.

Matilda sa...

Linda >> Jo ni har rätt, det är artigt att tacka för maten. Jag måste bli bättre på att komma ihåg det!
Det var en annorlunda variant på den ramsan! Snart har vi fått ihop en stor samling versioner