Grattis till mig själv?

Lokaltidningen - som jag aldrig prenumererat på - har visst gjort en sökning i folkbokförningen och insett att jag fyller år i år. De skriver till mig undrar försynt om jag vill berätta för andra att jag fyller år i år. De tänker sig att jag kan fylla i en miniintervju med mig själv eller sätta in en annons om att jag önskar eller avböjer uppvaktning på min dag.

Det kan förvisso ses som ett demokratiskt sätt att nå ut till olika slags människor i samhället som journalisterna inte annars kanske skulle springa på. Samtidigt är det en utmaning av jantelagen, inte ska väl jag ska inte framhäva mig själv? Vem har intresse av att läsa om mina fritidsintressen? Det är ju inte som att jag åstadkommit något annat än blivit ett år äldre.

Därtill säger det något om hur min födelsedag blivit något företagen vill utnyttja. Förra året märkte jag hur inboxen fylldes med grattis-hälsningar. Främst från företag jag tydligen har någon relation med. Någon som erbjöd bonuspoäng i kundklubben, någon som gav rabattcheck. Det är lite som när man flyttar och man får rabattkuponger och gratis kanelbullar för att företagen vill att man ska bli bästa kompisar. Det känns som att man är populär, att de ger en något, men så finns där en naggande röst i bakhuvudet som undrar vem som egentligen profiterar på min flytt eller födelsedag.

Är det någon av er som låtit världen fått veta att ni fyller år genom att sätta in en annons eller födelsedags-intervju i tidningen? Hur var det? Fick ni blommor från okända beundrare eller började de nyinflyttade grannarna fråga er om er mor i Karlskoga?