Teknik och vanor

Det där med vanor. De sätter sig så snabbt och så djupt. När det är teknik involverat så innebär det ofta att en analog vana ersatts av en teknisk rutin som snart blir självklar. Den blir så självklar att när man konfronteras med en situation som kräver en analog reaktion så blir man nästan paff. "Ja just det, jag brukade ju göra så här, vad konstigt det känns!"

Jag talar så klart om de sensoriska lamporna på jobbtoaletterna.

"???" tänker någon säkert, "nu har hon tappat förståndet.

Det är så att de har bytt ut alla lampor på hygieninrättningarna till automatiska lampor, sådana som tänds automatiskt när man rör sig på utrymmet. Man hinner inte ens tänka att man ska tända lampan innan lampan är tänd. Nu ljög jag, för det är inte alla lampor. I en korridor som ligger lite avsides har de inte bytt lamporna. Där kör de analogt. Med vanlig strömbrytare. Detta har resulterat i att jag vid flertalet gånger gått in på toaletten, stängt dörren och låst den. Och därefter undrat varför ljuset inte går igång när jag står där i mörkret.

Please say that I'm not the only one?