Över fjäll och in i norska fjordar

I somras hanns det med en liten roadtrip över till grannlandet Norge. Vi körde bil över polarcirkeln, via kalfjället, ner för vinglande bergsvägar och längs fjorden mot Bodø. Det är verkligen en kontrasternas vägsträcka. Tidigare har jag visserligen bara varit i Oslo och i Trondheim (läs del 1 och del 2), och nu är jag utifrån den topografi och natur jag skådat övertygad om att hela Norge måste vara ett otroligt vackert land.

Först korsade vi polcirkeln. Det är första gången jag är så lågt norrut måste jag medge.

Sedan körde vi  över kalfjällen.

Direkt över på den norska sidan börjar vägarna te sig lite speciellt. De vinglar sig ner för branta bergssluttningar och ger en magnifik vy. Det gäller dock att inte tänka för mycket på de märkliga vägräckena. Just nu håller de på att bygga en tunnel genom vägen så troligen kommer den här vägen inte längre att trafikeras inom en snart framtid. För den som vill uppleva bilturen så filmade jag en kort snutt, men lägger inte upp den här.

Saltstraumen (Saltströmmen) är världens starkaste tidvattensström. Just när vi passerade var inte strömmen som starkast, men den var ändå stark. Det kanske inte syns så bra på bild men vattnet snurrade som att det var på väg ner i en vask. Det syns bättre i filmen, som inte heller läggs upp här men kan få ses vid möte IRL. Längs klippkanterna stod folk och fiskade (och fick fisk).

Bild från bilrutan över fjorden.

Innersta fjorden i Rognan.

Tillbaka mot Sverige över riksgränsen.

På den svenska sidan. Här är det inte alltid isen har smällt på somrarna.

Närmre tio på kvällen medans regnmolnen drog in över sjön. Vattnet låg spegelblankt och det var så otroligt vackert och stilla. Och enligt utsago var det knappt några mygg heller. Det blev faktiskt ett dopp också. Det var inte varmt, men inte heller kallt.

Nu körde vi ju inte bara fram och tillbaka, vi stannade en natt i Bodø, men det får ett eget inlägg.