Spåning om cellofan-korgar

Den här korgen, inslagen i cellofan och presentsnöre, dök upp på jobb fylld med godis för någon vecka. Det tog drygt tre dagar sedan var den tömd. Cellofanen blev däremot kvar.

Arbetskollegorna har redan ambitioner att omvandla korgen till en svampkorg. Själv börjar jag fundera över mängden av sådana här presentkorgar som måste cirkulera i samhället. De är ju fina (och till vis del praktiska), men måste ju finnas i väldigt många exemplar. Företagen som erbjuder presentkorgar borde ju nästan kunna köpa tillbaka dem, eller erbjuda pant på dem. Fast så här nära påsk så kommer de kanske till nytta för små påskkärringar och påskgubbar som samlar ägg och godis.

I radioprogrammet På minuten så verkar vinsterna relativt ofta vara förpackade i korgar, eller kanske ännu mer vanligt i cellofan. Det är nästan att deltagarna kommenterar cellofanet ironiskt i vartannat avsnitt (ja, jag håller fortfarande på med projektet att lyssna igenom alla poddar). Cellofan är ju ett intressant fenomen. Inte bara att det fortfarande är populärt att slå in med massa plast nu när nästintill varje plastpåse kostar. Men också ironin med att slå in en present så att man ser vad presenten består. Spänningen i att öppna försvinner, men presenterna behövs samtidigt inte öppnas utan man stå snyggt inslagna till allmän beskådan.

Fast samtidigt. Korgen i sig är ett omslag. Lite snören och dekorationer på handtaget hade utan problem kunnat kompensera för prassel-plasten.