Middag à la 1911: Rabarbersago

Det var ett tag sedan, men nu kändes det som lämpligt att ta tag i såväl bloggandet som mitt historiska matlagningsexperiment. Denna gång var det extra lurigt då receptet inte kändes helt komplett. På samma sida fanns dock en variant med äpplen och på nätet kunde jag hitta ett inscannat recept från Hemmet och dyrtiden från ungefär samma tidsperiod. Därefter har jag fått prova mig fram.

Rabarbersago (för 4 personer)

Rabarbersago.

1 kkp (1,5 dl) sagogryn
4 kkp (6 dl) vatten
1 liter skuren rabarber
1 kkp (1,5 dl) socker
1 tsk smör

För detta recept använde jag potatisgryn som på paketet påstod sig vara som sagogryn. Sagogryn är visst stärkelse från exempelvis potatis eller från märgen av sagopalm. Det ser ut som små gryn och när det kokas blir det till en genomskinlig klistrig lösning. Rör ofta för det bränner lätt fast.

Sagogryn kokade i vatten.

 Enligt instruktionerna ska vattnet först kokas upp och därefter tillsätts grynen som ska koka i en halvtimme. Sedan tillsätter man rabarber och socker och rör runt ordentligt. Receptet säger inget om var smöret kommer in men förordar att rabarbersagon ska ätas med mjölk.

Detta skulle i princip innebära att rabarbern ätes okokt, vilket fick mig att fatta misstankar. Receptet på äpplesago (vilket planeras testas när äppelsäsongen är här) innebär ugnsbakning och receptet från den andra kokboken förordar att rabarbern ska kokas med grynen och därefter läggas i koklåda. Därför valde jag att testa både den "råa" blandningen och tillagning i ugn (175° i en halvtimme), just in case...

Omdöme och förbättringspotential: Det ska medges att jag inte åt rabarbersago med mjölk då denna produkt vid tillfället inte fanns i kylskåpet. Den första versionen, med okokt rabarber var - förvånansvärt - faktiskt ätbar, om än något syrlig. En hel portion på detta vis hade nog blivit lite mycket om man inte serverar med något, t.ex. mjölk eller glass. Jag testade därefter med neutral yoghurt, vilket påminde om yoghurt med kompott eller sylt. För denna version krävs nog att rabarbern inte är för grov.

Rabarbersago efter att ha tillagats i ugnen.

Skillnaden är stor efter att ha bakat rabarbern i ugnen. Rabarbern är mjuk och sötare, helt klart att föredra! Att koka rabarbern före eller tillsammans med sagogrynen verkar alltså mer fördelaktigt än att tillsätta den i slutet. Sagogrynen gör att rabarbern omsluts av en geléaktig massa som inte tillför någon smak. I övrigt är jag lite osäker på vad grynen faktiskt tillför. Rabarbern håller sig förvisso hel (med just denna metod), annars går det ju också att koka den med lite vatten och socker för att göra sylt eller kompott.

Receptet är hämtat från Hemmets kokbok: Praktisk ekonomisk hjälpreda för sparsamma hem (1911) av Elin Bergquist och Jenny Bergquist. Läs mer om mitt mathistoriska experiment i det första middags-inlägget. Alla hittills tillagade recept finner du samlade under etiketten Middag à la 1911.