Historiska recept: Glaserade vinbär (1948)

Nu i sommartid är det nog många vinbärsbuskar som är rika på bär. Jag har noterat ett växande intresse för receptet på röd vinbärskräm från 1941. Idag bjuder jag på ett annat vinbärsrecept.

Glaserade vinbär (4 portioner)

Glaserade vinbär (på äggvita till vänster och med punsch till höger).

Cirka 3/4 liter röda vinbär i stora vackra klasar
Äggvita, punch eller likör
1-1 1/2 dl strösocker HS eller florsocker LH (jag använde vanligt strösocker)

Börja med att skölja bären och låt dem sedan rinna av på en duk/handduk.

Torkning av nyskördade röda vinbär.

 Om du använder äggvita så vispa den lätt, annars häll upp lite punsch eller likör i en liten skål. Häll upp socker i en annan skål/tallrik. Doppa bärklasarna i äggvitan/spriten och låt dem rinna av (tips från coachen: det blir annars klumpigt i sockerskålen). Rulla bären i sockret så att sockret täcker bären.

Förberedelser inför "panering" - dvs glasering.

 Lägg dem därefter på sikt (jag använde durkslag) och låt torka.

Torkning av sockrade bär. Lite oklart ifall detta är en bra metod eller ej att använda durkslag.

Receptet rekommenderar att servera bären "väl avkylda som förfriskning" eller använda dem som tårtgarnering. Jag ställde in bären på tallrikar i kylskåpet några timmar för säkerställa att de var tillräckligt kalla (se kommentar nedan).

Omdöme och förbättringspotential: Kanske borde jag ha använt ett finare strösocker eller till och med florsocker, för det var inte helt lätt. Exakt hur "glaseringen" skulle se ut fick jag gissa mig till. Det finns förvisso bild i kokboken men då den inte finns i min ägo hade jag enbart kopierat själva texten (lite dumt så här i efterhand). Anpassa mängden vinbär till hur mycket bär du tror går åt och efter ändamål. Att varje person ska äta drygt 1,5 dl sockrade bär rakt upp och ner är kanske lite väl generöst.

Jag gjorde två versioner, dels med äggvita och dels med punsch (av någon oförklarlig anledning hade sambon en 15 år oöppnad flaska). De barnvänliga smakade som sockrade vinbär, lite gott men inte mer spännande än så. De "vuxna" vinbären hade jag inledningsvis varit lite skeptisk till, eftersom det inte riktigt är min grej. Men punschsmaken är väldigt subtil och ger snarare än liten twist på smaken. De "alkoholhaltiga" var således våra favoriter och kan nog bli trevliga fest-tilltugg. Men i så fall kan det vara värt att lägga lite mer ansträngning på att få en jämnare glasering än mitt bidrag...

Så här i efterhand så kanske bären borde ha placerats i frysen istället för i kylen? Beroende ifall man vill ha dem lite som glass (glas-s-erade)?

Reflektioner: Vad innebär egentligen "förfriskningar"? Enligt svensk ordbok är det ofta "läskande dryck el. frukt eller dylikt; särsk. på fest". Ja, så som sådana fungerar dessa glaserade vinbär troligen väldigt bra.

* * *

Receptet är hämtat ur Stora kokboken: Hushållets uppslagsbok i alla matfrågor (utgiven av Wezäta 1948). Detta tycks vara 15:e upplagan av en bok som först utkom 1940 och tycks ha utkommit i minst 25 upplagor till och med 1960. 

Redaktörer var skolkökslärarinnorna Edith Jonsson-Ekegråd och Britta Hallman-Haggren. Edith har vi tidigare mött som författare till Goda pepparkakor och annat gott. Britta tycks ha utgivit några receptsamlingar till, men inte lika många som Edith.

Blogginlägget är en del av min serie Historisk mat på moderna fat där jag testar olika historiska recept, primärt från första halvan av 1900-talet. En stor del av experimentet handlar om att reflektera kring dåtidens och dagens måltider och matkultur. Du hittar alla recept samlade under etiketten Historisk mat på moderna fat.