Om okunskap och fiktion
I morse läste jag en intressant debattartikel i DN som fick mig att damma av ett embryo till ett blogginlägg jag aldrig gick vidare med.
Först till mitt utkast till inlägg som handlade om tv-deckaren Sanningen som gick på TV4 tidigare i år. Serien har vissa likheter med Bron. Bron var en serie jag uppskattade, men också en serie jag ständigt kände viss irritation kring. De framställde ju saker på ett sätt som de inte var. Främst störde jag mig på att nästan ingen talade skånska, men också på faktumet att svenskar och danskar aldrig tycktes ha problem att förstå varandra (Alex Schulman plockade upp liknande trådar när Sveriges nya förbundskapten utsågs tidigare i år).
I första avsnittet i Sanningen filmar de en skog som de hävdar är "utanför Klagshamn". Den som kollar på en karttjänst med satellitbild kommer att ha svårt att hitta en skog i detta område. På höjd kan man finna en liten skogsdunge. Skog är överlag en bristvara i större delen av Skåne. Konstnärlig frihet kan man förstås hävda. Att jag ens anmärker på detta kan ju anses som lite förmätet. Och kanske spelar det ingen roll att det målas upp att skåningar inte talar skånska, förstår danska flytande och att de har närhet till skog. Det är fiktion.
Men, så fick jag lite vatten under min kvarn idag när jag läste kulturdebattinlägget av Torbjörn Fagerström, professor emeritus i teoretisk ekologi (Dagens Nyheter 2024-06-05). Professorn med intresse för fågelskådning har reagerat på nyinspelningen av Ronja Rövardotter. Han har fastnat för något som till en början kan te sig som en väldigt liten detalj men som vittnar om något större, om vad han kallar för "biologisk okunnighet" och "analfabetism". Stämningsljuden i bakgrunden är helt felaktiga:
En flock tranor som kretsar över en glänta ljudsätts med gåskackel (nej, alla stora fåglar i flock är inte gäss, i synnerhet inte om de segelflyger). I höstlandskapet kring Mattisborgen hörs plötsligt en näktergal sjunga (nej, näktergalar sjunger inte på hösten, och finns över huvud taget inte i barrskog). Och när Ronja och Birk möts en frostnupen oktoberdag hörs en gök gala (nej, gökar gal knappast efter midsommar, och i oktober är de redan i Afrika). (Fagerström i Dagens Nyheter 2024-06-05)
Jag skulle själv aldrig kunna notera det, mina kunskaper om djur och för den delen växter är pinsamt dålig. För den stora massan är debattinlägget kanske lika irrelevant som de skånska skogarna. Gränsen mellan nörderi och expertkunskap kan anses vara en fin linje. Men jag fick mig ändå en tankeställare. Det
får mig också att minnas DN-artikeln från ifjol om Rättsmedicinalverket som höll kurs för deckarförfattare på grund av bristande kunskaper i
rättsmedicin. Visst ska det finnas konstnärlig frihet, när man medvetet väljer vissa effekter eller vissa platser för att skapa en fiktiv värld. Allt behöver så klart inte vara naturtroget eller "autentiskt", fiktion behöver inte vara verklighetstrogen! Men fiktionen anspelar emellanåt på att vara verklighetsbaserad. Och fiktionen kan ju också vara ett gyllene tillfälle att bredda allmänhetens kunskaper på så väl medvetna som omedvetna sätt. Men det förutsätter ju att detaljerna är rätt och att kunskaperna finns. Till exempel att någon vet lite mer om näktergalen.
Kommentarer
På science fiction- och fantasykongresserna får vi alltid höra ett intressant föredrag av en professor i nationalekonomi som går igenom vad som är rimligt och tokigt i filmer han sett och böcker han läst - ekonomin i rymdkolonier à la Aliens, Peak Oil och andra förutspådda resursbrister, generationsskepp och liknande. Jättebra att få hans kloka input och lära sig mer själv!
Tack! Den här sortens inlägg med avstamp i något jag läst/sett tycker jag egentligen är det roligaste att skriva. Dessvärre infaller inte inspirationen lika ofta...
Jenny >> Spännande! Kul att kunna kombinera nationalekonomi med fantasy.
Dina reflektioner får mig också att tänka på alla de här snabbskrivarna, de som publicerar väldigt mycket på kort tid eller där AI används. Jag misstänker att researchen inför skrivandet och faktagranskningen av AI riskerar göra att allt mer konstigheter och förenklingar glider igenom. Jag hoppas att framtida generationer inte förlitar sig alltför mycket på AI utan ser vinningar i att bli experter själva.
Alla är väl olika där, men själv stör jag mig väldigt sällan på saker i fiktion, trots att jag vet att de är "felaktiga". Anledningen är väl att jag tittar på/läser fiktion just för att jag vill bli underhållen i första hand, inte för att jag vill lära mig fakta eller få en korrekt beskrivning av djur och miljö. Ingen ifrågasätter ju rumpnissarnas eller vildvittrornas existens eftersom man ju vet att det är just en saga och inget annat... Tycker snarare felaktigheterna är en del av charmen med just fiktion och som vuxen har man ju faktiskt möjligheten/skyldigheten att ta reda på om saker stämmer eller inte, och inte svälja allt med hull och hår.
Sen är ju dock tyvärr just fågelskådarkretsar ganska belamrade med viktigpettrar som vill glänsa med sina kunskaper i tid och otid..... men det är väl en annan diskussion. ^^
Intressant det där med fågelskådare, det kanske är just där skon klämmer!? ;) Jag kanske måste förkovra mig i detta, det finns faktiskt en avhandling i etnologi som kanske får bli sommarläsning (Flyktiga möten: Fågelskådning, epistemisk gemenskap och icke-mänsklig karisma - Lundquist 2018)
Viktigpetter? Kanske det. Ibland.
Däremot tycker jag att det är synd när danskar och svenskar pratar engelska med varandra. Jag brukar ta upp det med danskar i butiken, men såklart får vi prata långsamt då och det fungerar väl inte i fotbollsvärlden ...