Världsläsningsutmaningen del 2

Jag har fortsatt att läsa mig världen runt och tillåtit mig att styras av nyfikenhet och slump. Slumpen tycks ha fokuserat på alfabetets tre första bokstäver. Jag har haft otrolig läslust nu i sommar så det har gått undan (kanske också för att många av böckerna är drygt 120-160 sidor långa). Genom fiktionen har jag nu hunnit med att besöka...

Bulgarien: Georgi Gospodinovs Trädgårdsmästaren och döden är en vacker bok om att erfara och hantera en förälders döende och död. Det är en självbiografisk roman som kretsar kring den för andra gången döende fadern, hans trädgård och berättelser. Men också om hur författarjaget försöker hantera den pågående och efterföljande förlusten. Det är svårt att ge boken en rättvis beskrivning, men jag gillade den mycket.

Brasilien: Salladsnätter av Vanessa Barbara handlar om ett grannskap. I centrum står Otto som nyligen förlorat sin livskamrat Ada och försöker uthärda vardagen och grannarna. Han verkar mest tycka grannarna och brevbäraren är jobbiga - det hamras på skrivmaskin, det pratas en massa (bland annat om mediciners biverkningar) och hundarna är odrägliga. Sakta börjar han undra vad som egentligen sker runt omkring honom. Karaktärerna är underbara!

Finland: I När Saker faller ner från skyn av Selja Ahava står slump och osannolikhet lite i centrum. Barnet Saara, en av huvudpersonerna, förlorar sin mor på ett minst sagt oväntat vis. Delar av handlingen handlar om hur hon samlar minnen av mamman och de händelser som sker runt omkring. Jag märker att jag nog inte säljer in den bra, men den är väldigt speciellt skriven och läsvärd.

Chile: I Alia Trabucco Zeráns Rent hus får vi höra ett hembiträdes vardag i nära detalj. Alla sysslor, vedermödor och känslor som leder fram till den stora katastrofen. Det är en berättelse om klass och svårigheten att lämna det invanda. Läsvärd.

Argentina: Anslaget i Håll mig utanför av María Sonia Cristoff är lovande. En kvinna bryter upp med sitt tidigare liv som tolk, flyttar, får jobb som museivakt och strävar efter att säga så lite som möjligt. Men så får hon motvilligt en "befordran" och börjar planera en hämnd. Invävt i texten är utsvävningar från olika andra litterära verk som på sätt och vis är sammanlänkade med huvudhistorien. Kanske hade jag förväntat mig en annan berättelse, för den här grep inte riktigt tag i mig.

Belgien: Det är inte helt tydligt vilken genre som Motsägelsernas museum av Antoine Wauters tillhör. På knappa 90 sidor ryms tolv korta texter (noveller?), alla skrivna i vi-form och riktade mot en specificerad mottagare. De rymmer någon form av samhällskritik, ofta i – vad jag uppfattar som – en diffus västerländsk framtid. Vissa mer lättförståeliga än andra. En vindlande läsning. (Recensenten på Sveriges radio hade lika svårt att sätta ord på boken.)

Egypten: Att vara Abbas Al-Abd av Ahmad Al-Aidy är inte en bok för någon som vill ha tydliga styckesindelningar, enhetlig storlek på texten och en tydlig handling. Läsupplevelsen var något av en berg-och-dalbana där stundtals undrade vad jag läste. Den var förvisso delvis underhållande, men undertexten (som beskrivs i efterordet) greppade jag inte.

Armenien: Tre äpplen föll från himeln av Narine Abgarjan är en underbar läsupplevelse! Den handlar om människor på ålderns höst i en avlägsen bergsby, de yngre generationerna har antingen flyttat eller förolyckats av tidigare svårmod. Historierna vävs in i varandra med en strimma av - låt mig kalla det för - övernaturlighet.

Norge: Sameproblemet av Kathrine Nedrejord är en bok som känns. Det handlar om en kvinna som åker hem till Sápmi för att begrava sin ákkhu. Hemresan väcker minnen och känslor som centrerar kring den norska staten och majoritetssamhället sett och behandlat samer. Det tar drygt 100 sidor innan jag riktigt fastnar, men det då slår det till som en käftsmäll. Det är kapitlet som inleds med "När blev jag same?" som sätter fingret på frågor om när någon tillskrivs en etnicitet. När övergår man från att vara en egen person till - i detta fall - en same? I vilka sammanhang blir etniciteten viktig och för vem? Och går det någonsin att släppa den?

Colombia: I den korta boken Tiken av Pilar Quintana får Damaris en liten hundvalp. Valpen får all uppmärksamhet och kärlek som tycks sinat i den egna relationen och som aldrig fick överföras till ett barn. Relationen med hunden förändras dock med tiden.

Läst: 17 av 197 länder* 

*Jag har utgått från Utrikespolitiska institutets lista. Jag har även prickat av Sverige och Storbritannien på listan tidigt i läsningen, men kände inget behov att skriva om de böckerna.