Varför Arn inte blev min bästa polare

Läste ut första boken i Arn-triologin igår. Vägen till Jerusalem. Mina förhoppningar var kanske inte väldigt höga men "alla" verkar ju tycka att detta är ett mästerverk som borde läsas. Så ja, jag tänkte att jag ger första boken en chans, jag har ju dessutom en märklig vurm för medeltiden. Utöver detta så hade jag som mål att jag borde läsa den innan den första (av två) filmen har premiär till jul och den måste jag gå och se då en av mina vänner har en hedersvärd statistroll i filmen.

Jag tänker inte här göra en recenssion av boken, men jag kan säga att jag var besviken. Ett stort plus till Jan Guillou dock för att han löpande har med den historiska bakgrunden och därmed gör boken lite lärorik (om man kan det här med källkritik vill säga) samtidigt. Annars så var första boken väldigt händelsefattig. Vilket stred mot mitt förstånd då man gått ut med att man varit tvungen att klippa mycket i filmen för att den inte skulle bli barnförbjuden. Barnförbjuden? Det var väl inget jag märkte av om man säger så. Jo några huvuden flög av, men inte alls i den utsträckning som man läst i andra historiska romaner.

Från början trodde jag att man skulle göra en filmtriologi också, men det visade sig endast bli två. Vilket nog är bra. För hade man filmatiserat Vägen till Jerusalem som en enda film hade den blivit rätt så seg och händelsefattig. Det mesta hände i bokens sista 50 sidor. Därmed inte sagt att storyn är dålig, för det är den inte! Det är en bra story! Och jag kan förstå poängen med att berätta om Arns uppväxt. Men för mig var det här inte alls en bok som höll mig klarvaken på nätterna, vändandes blad efter blad. Jag tror jag lånat om boken från biblioteket 2-3 gånger vid det här laget, vilket illustrerar att det tog sin tid att läsa den. Jag misstänker att de första 200 sidorna kommer kanske få utrymme i 30 - max 45 - minuter i filmen. Annars blir det nog inte mycket action och blod som utlovat.

Vidare bör det poängteras att jag inte är den typen som vill ha blod och avhuggna hvuuden på var tredje sida. Absolut inte! Det som gör att jag inte sätter toppbetyg på denna bok är att den inte höll mig fängslad och att det aldrig riktigt blev någon spänningskulm. Men jag får väl ta och läsa de andra två också för att få helheten.

Jag borde ha lärt mig vid det här laget att inte ha för höga förhoppningar om populär litteratur (därför jag har vägrat att läsa Harry Potter). Man kan ju fråga sig vad det är som gör vissa böcker så folkligt populära? Är det i detta fallet medeltiden och tempelriddare eller är det författarens efternamn? Och varför är det så att man känner sig "tvingad" att läsa en viss sorts böcker bara för att "alla andra" gjort det!? (Vänta här nu, det där mysteriet har jag väl redan behandlat?)