Polska gardiner och svensk fönsterbelysning

Polska gardiner.

Så här i höstmörkertider tänker jag tillbaka till när jag reste till Polen för två år sedan. Inte för att jag längtar efter att resa utomlands så här i Corona-tider, tvärtom, jag är glad att kunna vara hemma.

I Polen slogs jag däremot av hur mycket mycket mörkare det är. Ja, nu är det ju inte som att kvällarna och nätterna är mörkare där än i Sverige, utan snarare på vår vurm för mysbelysning. När vi körde på landsbygden (antar jag, det var som sagt mörkt så det var svårt att avgöra var vi befann oss någonstans), noterade man knappt var husen var. Det tycktes inte finnas lampor i fönsterna, däremot hade nog de flesta tunna tunna gardiner i varenda fönster. Sällan fanns det ljuskällor utanför huset eller i trädgården.

Nu hade ju inte julbelysningen hade inte riktigt kommit upp, eller hade den så var den inte tänd, då i november 2018. Men det räcker med att titta ut från mitt fönster idag för att konstatera att a) det är mörkt ute, och b) vi har en himla massa tända lampor i Sverige!

Personligen tycker jag det känns mer tryggt när det är upplyst, men det handlar nog mer om utomhusbelysning än inomhus-dito. Även om det såklart inte är kul att sitta helt i mörker hemma i lägenheten. Snart kommer julbelysningen upp och då kan det samtidigt nästan bli lite för mycket ljuskällor. Samtidigt som jag skriver detta pratar de om begreppet "topplasttimme" på Rapport, den timme när elektricitetsförbrukningen är som allra högst under året, vilket kan innebära stora påfrestningar på elnätet och tillgången. (Där lärde jag mig ett nytt ord.) Så vårt mysande och uppvärmning har ju konsekvenser på andra plan.

Den svenska principen - en tänd lampa per rum/fönster?

Fönsterbelysningen får mig också att tänka på antropologen Pauline Garveys artikel Domestic Boundaries: Privacy, Visibility and the Norweigan Window från 2005, om hur fönstret kan bli ett sätt att manifestera privatsfär. Det finns även en snarlik studie om belysning i Danmark och en etnologisk studie (Anden i lampan: etnologiska perspektiv på ljus och mörker, av Jan Garnert) som berör snarlika frågeställningar.

Ja för vem tänder vi egentligen? För att få ljus till oss själva? För att lysa upp oss för omvärlden?